”Om inte vi ger dem en andra chans, vem gör det då?”
JAKARTA ÄR INDONESIEN HUVUDSTAD. jihadiströrelse sett till landets storlek.
De har suttit och tittat på videor där muslimer slaktas och känner till slut att de inte bara kan sitta still och se på. Men det betyder också att det går att förändra dem, om du kan hitta fram till deras hjärta.
Peacebuilding Institute får pengar av flera internationella organisationer och utländska givare, men Dete Aliah vill inte säga vilka. Det är av förklarliga skäl politiskt känsligt med biståndspengar som kan användas till att betala för ett körkort åt en dömd terrorist. Enligt Dete Aliah får hon också mycket kritik från vänner och andra människor som ifrågasätter varför hon hjälper terrorister.
– Om vi inte hjälpte dem är risken stor att de går tillbaka till sina våldsamma organisationer när de kommer ut ur fängelset. Om inte vi ger dem en andra chans, vem gör det då? PÅ DET STORA hela har Indonesiens avradikaliseringsprogram haft blandade framgångar. Enligt landets egna antiterrormyndighet BNPT har insatserna varit effektiva i ungefär 80 procent av fallen. Det lämnar en femtedel av alla som fängslats för terrorbrott som alltså vägrar att överge sina radikala övertygelser om våldsam jihad. Medan rörelser som Jemaah Islamiyah kämpats tillbaka har terrorgruppen IS i stället vunnit mark, och utfört flera dödliga attentat under de senaste åren. I JANUARI 2016 dödades fyra civila när fyra attentatsmän utlöste sprängladdningar och öppnade eld i centrala Jakarta. Explosioner på en busstation i östra Jakarta i maj i år dödade tre poliser, och en månad efter dödades ännu en polis i en knivattack i Medan, västra Indonesien. IS har sagt sig ligga bakom samtliga attentat, som också följer ett nytt mönster. I stället för mål som turistorter eller lyxhotell är det den indonesiska staten och dess representanter, polisen, som attackeras.
Anti-terrorpolisens arbetsmetoder har varit framgångsrika men också hårdhänta och rättsvidriga. Enligt Indonesiens egen nationella människorättskommission har åtminstone 121 terrormisstänkta dött i Detachment 88:s häkten sedan 2007. Amnesty International har länge påtalat hur polisen använder sig av tortyr. Polisens övergrepp och hårda metoder används nu av radikala krafter för att rekrytera och radikalisera.
Enligt Dete Aliah på Peacebuilding Institute speglas detta i hur indonesiska terrorister ändrat
strategi. – De dödar inte västerlänningar längre. I stället är det polisen som blivit deras mål, som hämnd, säger hon.
Amir gör så gott han kan för att hålla sig borta från politiken och nyheter. Det gör honom bara upprörd. Trots att han säger sig ha övergett terrorn känner han fortfarande samma frustration som en gång drev honom i famnen på en radikal organisation: frustrationen över ett ojämlikt samhälle och över hur muslimer runtom i världen behandlas.
– När jag ser på sociala medier eller på teve vad som sker i Syrien eller i Palestina i dag så känner jag samma ilska som förut. Men jag inser att jag inte kan använda våld för att göra något åt det, så jag kan bara be och hoppas att det blir bättre, säger Amir. NÅGON TILLTRO TILL den indonesiska staten har han inte fått tillbaka. Efter att han greps av Detachment 88 hölls han i isolering på hemlig ort i en månads tid, säger han, och torterades tills han gick med på att vittna. Han säger att de slog honom medan han hade handfängsel och ögonbindel på sig. Ska man lyckas med att förebygga att människor radikaliseras kan man inte förlita sig på en våldsam stat, tycker Amir, utan det måste ske i kvarteret.
– De lokala ledarna är väldigt viktiga i att förebygga. Dessutom borde folk lära sig mer om islam för att inte riskera att ledas in på fel väg av radikala ledare som utnyttjar folk med dålig kunskap, säger han.