Böcker, clowner, äpplen ...
Världens gång
Redaktör: Kristian Wedel • E-post: vg@gp.se 031-62 47 51 • Telefontid: vardagar kl 10-11
På morgonen plockar jag upp nattens fallfrukt och ger till de två rödkullorna, kossorna alltså, som fortfarande är kvar uti vår hage. De kommer rusande så fort jag tar ut den rosa plastkorgen ur växthuset och väntar tålmodigt medan jag plockar upp äpplena.
Det blir en sommardag, med sol och värme trots en frisk vind som skakar ner ännu mer frukt. I morgon kanske vi får besök, så jag bestämmer mig för att idag är bättre än morgondagen för Bokmässan, trots att jag alltid brukar gå på söndag. Min trevliga fru vill inte följa med, ”det är massor att göra i trädgården”, säger hon på ett sådant sätt att jag misstänker att hon tycker att det behövs mer arbetskraft i rabatterna. Dessutom är det osäkert med nazister och motdemonstranter och allsköns jävelskap och lugnare att stanna hemma i rabatterna… MEN JAG IGNORERAR de goda argumenten och tar bilen in till stan. Jag svänger av motorvägen in i Gårda och kör Fabriksgatan till parkeringshuset på Tomtegatan. Naturligtvis är det en parkeringshuslus framför mig som kör oändligt sakta upp genom våningarna, varje plats skall kollas, står där någon bil? Och det gör det, då tittas det noga på nästa plats. En evighet senare betalar jag parkeringen och går bort till mässan. Jag tar gångbron från Focus.
190 kronor. Så pass, var det inte 170 förra året? Men alla bidrag till Riksbankens inflationsmål är naturligtvis välkomna.
Och så ger jag mig in i spektaklet. Det är definitivt mindre folk än vanligt. Och färre yngre än vanligt. Det går att komma fram i gångarna. Och färre utställare verkar det, stora ytor gapar tomma här och var.
Böcker finns det emellertid gott om. Jag bestämmer mig för att leta upp Doxas monter och se vad som kan finnas där, och hittar den, men det är de riktigt tunga volymerna som ligger på diskarna: Husserl och Heidegger och gänget, inte sådant som jag kan tänkas förströs av.
Martin Schibbye kommer emot mig med långa kliv, men det är gott om plats att väja. TOMAS LAPPALAINEN SITTER på ett podium och berättar om världens första medborgare, det är intressant och jag lyssnar en stund, men fortsätter snart.
Theodor Kalifatides står i ett hörn och pratar, Per Hagman ilar förbi, Björn Ranelid, som vigt folk hela förmiddagen, skymtar också, Dick Harrison gestikulerar kortfattat på en stor scen.
Jag söker mig bort till de litterära sällskapen, men Piratensällskapet hittar jag inte. Däremot en bok om honom i en annan monter med en trevlig karl i. Vi pratar om Piratens tid i Göteborg, då han var gift med en tandläkare i Lerum och satt på Henriksberg och skrev Bombi Bitt och jag. Och jag undrar vilka adresser Piraten bodde på, men det vet han inte, och vi bläddrar i boken men blir avbrutna av riktiga kunder. (Google vet adresserna när jag kommer hem: Olivedalsgatan 14, rivet, och Arsenalsgatan 1 och/eller Kungshöjdsgatan 11.) I MONTRAR OCH på scener pratar mer eller mindre kända människor i bestämda ordalag om ditt och datt. Jag vandrar i timmar.
Men jag finner ingenting att läsa. Och Jan Guillou ser jag inte till, annars brukar vi alltid knuffas i trängseln.
Mycket böcker, för mycket böcker, slår det mig, det skrivs på tok för mycket. En viss mättnadskänsla börjar infinna sig.
Nere i det sydvästra hörnet står en kock som jag tror är Ulf Wagner i en monter bakom en disk, och vid den sitter Loa Falkman och Stefan Sauk och andra eventuella kändisar, dem jag icke känner, och äter. De ser ut att tycka att det är gott, men jag känner mig övermätt och bestämmer mig för att gå hem. OCH JAG HAR lika svårt som alltid att hitta ut och tar fel gångbro, inte den till Focushuset, utan den som slutar utanför ingången till Liseberg. I den är det tjockt med folk. Jag undrar varför de står här allihop och ursäktar mig fram och begriper inte varför förrän det smäller som fan, och jag tittar ut och inser var jag befinner Ett företag som säljer kondomer i Las Vegas i Nevada, USA, blev drabbat av inbrottstjuvar som stal 30 000 kondomer. På sin hemsida kommenterar företaget stölden med att man hoppas att tjuvarna tar en tidsmaskin cirka 25 år bakåt i tiden och säljer varorna till sina fäder. mig.
Till höger om bron springer en grupp svartklädda aktivister fram och tillbaka och kastar sten och flaskor och knallskott mot polisen. Till vänster bildar poliser i flera led kedja tvärs över Örgrytevägen. En av aktivisterna har en ljusblå slunga. Poliserna står där de ställt sig bland stenar, knallskott och flaskor.
Plötsligt gör en grupp vanliga åskådare från trottoaren utanför Liseberg ett utfall mot huliganerna. Uppbragta medborgare som fått nog. I täten springer en gråhårig dam, uppenbarligen med syftet att säga ett sanningens ord till våldsverkarna. Ett tumult uppstår, unga män sparkar och slår mot varandra, ramlar omkull och blir särade åt. De vanliga medborgarna retirerar snart tillbaka till trottoaren. Huliganerna fortsätter med sitt. En svartklädd yngling går ensam fram mot poliskedjan och gestikulerar utmanande. En så löjlig figur. JAG TRÄNGER MIG CLOWNER ÄR NI inte ensamma om att vara, tänker jag och kryssar mig fram genom flera polisled längs Åvägen och får fortsätta ända till parkeringshuset på Tomtegatan och min bil. Varför heter den Tomtegatan, tänker jag, här borde de stått, jävla tomtar.
Hemma har min trevliga fru tittat på datorn med direktsändning av kravallerna på SVT Play samtidigt som hon bytt gardiner och städat ur växthuset.
Och det har blåst ner massor av äpplen. Rödkullorna blir mycket glada för den extra tilldelningen.