VI KRÄLAR REDAN PÅ GOLVET
Nu är det dags att prata om barnens hela dag. Även den delen av dygnet de inte är i skolan.
De yngsta skolbarnen är i skolan 8.00- 12.00, ibland till 13.00. Hur många föräldrar arbetar mellan dessa tider? Inte många. Övrig tid både före och efter skolan är det fritidshemmet som gäller.
Hur är det då där? Efter att ha varit en trygg och pedagogisk punkt i barnens liv, har det blivit en plats med enorma barngrupper. Från 18 barn och två vuxna som var där från klockan 6.00–18.00, är det nu mellan 60–80 barn och två vuxna plus några som kommer in några timmar.
Förr: allt som står i den nya läroplanen gjordes då, förutom IT kunskap.
Nu: fin läroplan men nu har vi inte möjligheterna. ”Sänk ribban”, säger chefen. Men vi ligger ju redan och krälar på golvet!
Hur mår barnen i dessa jättegrupper? Hur mår pedagogerna? Betyder tiden utanför skoltiden något i barnens framtida liv?
Jag vet, men skygglapparna sitter på för många och man ser bara skoltiden.
Jag har jobbat med barn på fritids och i förskoleklass i 40 år. Jag har givit upp. Nu gäller det bara att hålla näsan över vattnet.
Lönen är ingen morot heller, jag tror ingen nyanställd pedagog ligger lägre än mig efter alla mina år (har inte bytt kommun). Jag är den enda fritidspedagogen hos oss.
Vi får höra att fritids inte är obligatoriskt som skolan. ”Alla ska vara i arbete”, är politikens mål. Det innebär för de flesta föräldrar att fritids blir obligatoriskt för dem. Har politiken andra lösningar? 40 år som fritidspedagog