Historierna är lika starka då som nu
9-12 ULF STARK Dårfinkar och dönickar Min vän Percys magiska gymnastikskor Bonnier Carlsen Ulf Stark var tidig med att i barnlitteraturen skildra kön som social konstruktion. Cecilia Nelson har läst två oförglömliga berättelser som nu kommer ut i Bonnier Carlsens klassikerserie. För att en text ska få klassikerstatus krävs i regel såväl exceptionell kvalitet som en längre tids lagring. Ibland går det dock raskt. Två av Ulf Starks oförglömliga berättelser kommer nu i nytryck i Bonnier Carlsens klassikerserie: Dårfinkar och dönickar från 1984 och Min vän Percys magiska gymnastikskor som kom sju år senare. Båda utmärks av författarens skärskådande blick, av svärtan och den förlåtande humorn, denna kombination som gör Stark, som avled tidigare i år, till en av Sveriges viktigaste barn- och ungdomsboksförfattare. DÅRFINKAR OCH DÖNICKAR, Ulf Starks genombrottsroman, är minst lika intressant att läsa i dag som när den kom. Den var tidig med att ur ett barnperspektiv undersöka kön som social konstruktion. Huvudpersonen Simones könsbyte sker visserligen på grund av ett missförstånd (fröken tror att den nya eleven heter Simon) men hon accepterar snabbt sin alternativa identitet som ger henne andra möjligheter till utlevelse än hon haft som den snälla, duktiga Simone.
I Min vän Percys magiska gymnastikskor möter vi ännu ett barn som genomgår en slags transformation. Här handlar det om den stillsamma Ulf i Stureby (var annars?). När den vanvårdade och driftiga Percy dyker upp i hans ombonade medelklassvärld börjar saker och ting hända och efter ett byte av gympadojor tror Ulf att han blivit lika cool och odödlig som Percy, vilket bland annat leder till en livsfarlig balansakt på ett broräcke och några sprängda brevlådor. En fördel är att Uffe vågar sätta gränser gentemot sin bror som är en riktig plågoande. LIKSOM I DÅRFINKAR och dönickar är de vuxna inte till någon större hjälp i barnens utforskande av sig själva i en ofta förvirrande omgivning. Som vanligt befinner sig Ulf Stark på de ungas sida och även om båda berättelserna har öppna slut står det klart att Ulf och Simone aldrig blir desamma igen.
Båda utmärks av författarens skärskådande blick, av svärtan och den förlåtande humorn