Jan Höglund

häktet och målet fick läggas ner. DEN SISTA DOMEN kom förra månaden. När straffet på 20 års fängelse bekräftades tog den tidigare bosnienkroatiske befälhavaren Slobodan Praljak dödligt gift. Han gömde den lilla bruna behållaren i handen och ropade innan han tömde vätskan i munnen: – Jag är ingen krigsförbrytare. Han ansågs skyldig till mord och fördrivning av bosniska muslimer i syfte att skapa en etniskt ren kroatisk stat inom BosnienHercegovina. Själv nekade han, och hade uppenbarligen många sympatisörer på hemmaplan. Det gäller också Ratko Mladic, vilket illustrerar de problem som Bosnien står inför 22 år efter fredsavtalet i Dayton, USA: freden är skör

Så många är offren, så många har rätt till upprättelse. Och så många gärningsmän går fortfarande fria.

och hotas ständigt av inre splittring längs etniska skiljelinjer av politiker i en generation som inte tycks kunna glömma.

Krigsförbrytardomstolens chefsåklagare Serge Brammertz understryker att bara för att tribunalens mandat löper ut innebär det inte slutet för rättvisan. Det är början på nästa kapitel när ansvarsutkrävandet för brotten hänger på den nationella rättssystemen i det forna Jugoslavien. SÅ MÅNGA ÄR offren, så många har rätt till upprättelse. Och så många gärningsmän går fortfarande fria. En notis ur ett nyhetsbrev från Balkan Insight i veckan ger dock hopp om att rättvisan trots allt inte har några gränser:

”Sex tidigare medlemmar av den bosniska armén arresterades misstänkta för att ha varit inblandade i dödandet av 30 serbiska män och kvinnor i byn Cemerno nära Sarajevo 1992. ”