Skådespelarna lyfter Fröken Frimans sista strid

Kultur

TV FRÖKEN FRIMANS KRIG Säsong 4 Pernilla Oljelund.

Sissela Kyle, Sofia Ledarp, Frida Hallgren, Maria Kulle och Lena T Hansson. SVT1, annandag jul Tre år har gått sedan Dagmar Friman (Sissela Kyle) och hennes gäng bildade Svenska hem och blev en kvinnosaksnagel i ögat på etablissemanget.

När fjärde och sista säsongen av Fröken Frimans krig börjar har det hunnit bli 1908, oro och dåliga tider präglar landet. Arbetarrörelsen är på frammarsch, men inte heller i fackföreningarna släpps kvinnorna in utan strid.

När det nu står klasskamp på agendan blir det åter stridigheter inom gruppen, den radikala Kinna (Sofia Ledarp) hamnar på kollisionskurs med den mer försiktiga Dagmar, som inledningsvis försöker hålla Svenska hem utanför arbetarrörelsens kamp. DEN NYA BEKANTSKAPEN Margit (Electra Hallman), som jobbar i en konservfabrik, får henne på andra tankar och Fröken Friman greppar åter stridsyxan.

Det är lätt att tycka om Fröken Frimans krig. Det är också lätt att bli lite uttråkad då allt är så pedagogiskt tillrättalagt och tydligt att jag som tittare stundtals känner mig underskattad. I DE STUNDERNA är det för väl att serien har en rad kryddstarka bifigurer och engagerande sidoberättelser. Handlarparet Johannessons tragikomiska vedermödor börjar bli rent rörande och Ulla Skoog är ljuvlig som Rut. Bara hennes stirriga frisyr gör det värt tiden framför tv:n.

Alla mest kommer jag att sakna det underbara radarparet Alma (Lena T Hansson) och Emmy (Maria Kulle). Första säsongen tyckte jag att den manierade änkan Alma blev något klumpig som seriens ”comic relief”, men vid det här laget har Lena T Hansson arbetat in djup och sårbarhet så att det svider i hjärtat när hon kärlekstörstande går in i en ny relation med en man som rimligen kommer leda till problem.

Och hennes barska bästis Emmys längtan tillbaka till ett mer händelserikt liv och fåfänga försök att stoppa väninnan från att göra dumheter är på pricken fångade av Kulle. Det är helt enkelt en fröjd att se två av landets bästa skådespelare gå loss så lustfyllt.

Det är lätt att tycka om Fröken Frimans krig. Det är också lätt att bli lite uttråkad då allt är så pedagogiskt tillrättalagt.

DET GÅR INTE att säga annat än att seriens skapare Pernilla Oljelund har lyckats med konststycket att göra bred dramakomedi, som i snart fyra säsonger samlat 1,6 miljoner tittare för en stunds puttrigt kostymdrama, samtidigt som hon smugit in en stor dos allmänbildning om grodden till den feministiska kampen och föregångarna till Metoo-rörelsens hjältar.