Den nya tidens varma kyrka
Under två gångna år har min själ innerligen fröjdats över möten med unga människor från världens många gudsförgätna vrår. Tillsammanstassande har vi fjät för fjät lämnat Babels torn bakom oss, det som med fördomar och taggtråd delar upp världen i mitt och ditt: i min egoism och alla andras anonymitet. Stapplande har ord och gärningar funnit genvägar in i mitt hjärtedjup.
Mitt inre broderskap har vidgats. Min Kain och min Abel har bekantat sig med varann. Inte har väl ondskan härmed fördrivits, men en växande förståelse och mångas hjärtinnerlighet sprider en ny sorts ljus.
Nyss åldersuppskrevs en av mina unga vänner. Omedelbart tvingades hen bort från det kommunala boendet för ännu kan människokärleken överflyglas av kallhamrad byråkrati. Då träder den nya tidens kyrka fram på arenan. Den som ser min minsta bror. Adam eller Kain eller Abel erbjuds en trygg vrå i självaste kyrkorummet. Med Iphonens hjälp riktar hen in sin själ mot Mecka och knäböjer i tacksamhet.
Då jublar mitt inre. Låt oss samman med slöjdkunniga rabbiner, imamer och prelater forma en ny Babels-byggnad framom tinnar och torn – en kärleksskapelse som famnar världen all.
Lars Josefsson volontärpappa