Dansade in via köket
Namn: När Erik Seeger började jobba med köksinredning vaknade också dansintresset.
Erik Seeger är värmlänning och född i Degerfors. Hans föräldrar kommer från Tyskland och när Erik var fyra år, flyttade familjen till Tyskland där de bosatte sig i sex år, innan familjen flyttade tillbaka till Värmland och Lesjöfors. Erik har alltid haft ett stort bilintresse och särskilt för gamla veteranbilar. Redan under gymnasietiden, köpte han en veteranbil och ville sälja den i Tyskland.
– Efter gymnasiet åkte jag ner till Tyskland, men eftersom jag inte fick sålt bilen direkt, blev jag kvar. Det tog ett tag, ville inte åka hem innan bilen var såld, och jag fick ströjobb i drygt ett år. När bilen var såld, åkte jag till London innan jag fick chansen att åka till Australien där jag stannade några månader.
EFTER TIDEN I Australien där Erik bodde på en hästranch och lärde sig rida, kom vardagen ikapp honom och han började fundera på vad han skulle göra med sitt liv.
– Först och främst, vart skulle jag ta vägen? Jag hörde att Volvo sökte personal och åkte till Göteborg och Volvo, där jag fick jobb direkt. Men att jobba på Volvo var inte riktigt min grej, jag var för rastlös. Av en slump sökte jag extrajobb, på Stena Line och fick jobb inom restaurang. Där började min karriär med jobb på sjön och jag jobbade på flera olika båtar.
– Det var kul att jobba på sjön, jag trivdes och utbildade mig genom att gå på restaurangskola. Några kryssningsbåtar blev det också, bland annat M/S Sagafjord, som seglade Nordamerika runt, från New York via Panama och upp till Alaska.
EFTER NÅGRA ÅR på sjön, kände Erik att han fått nog av sjölivet. Han kände sig också trött på restaurangbranschen och bestämde sig för att återvända till skolan och börja plugga. Hans mål var hotelloch restaurangekonomi-programmet på universitetet och han började komplettera sina betyg. Men när han var redo att söka programmet, fanns det inte kvar längre. Vad göra nu? Kunde industriekonom vara ett alternativ?
– Det var i början av året 1998, och utbildningen skulle börja till hösten, så jag var tvungen att hitta på något annat att göra fram till dess. Av en tillfällighet fick jag extrajobb på Köksforum på Första Långgatan. Jag började med att städa och hjälpa till med de saker som ägaren inte hann med och jag fick göra mer och mer. Jag kom snabbt in i arbetet och min fallenhet för design, teknik och social kompetens, utvecklades. Jag har alltid varit intresserad av att skissa, bilar och hus, till exempel. Så man kan säga, att jag sålde in mig själv till jobbet och det resulterade i en anställning. Och här har jag blivit kvar och 2009 övertog jag verksamheten och har i dag två anställda. Det här är en udda bransch men jobbet innehåller allt – ekonomi, tekniska lösningar, att skapa, fysiskt arbete, social kompetens, vara innovativ… – jag såg det och insåg att jobbet passar mig.
MEN HUR KOM dansen in i bilden? Erik berättar att samtidigt som han började på Köksforum, var det kollegor i branschen som ville gå ut på after work, ta en öl på någon pub. Men en av kollegorna ville hellre börja en salsakurs och det lockade även Erik. De anmälde sig och så började Eriks väg in i dansvärlden. Då var han 32 år.
– Jag fick förslaget att även testa de fem standarddanserna och de fem latinamerikanska danserna. Jag lärde mig alla de sociala danserna och fick 2002 se tävlingsdans för första gången. Det lockade mig oerhört och jag började dansa i tävlingsgruppen – det var som om att börja om igen! Jag började tävla men det var svårt att hitta rätt danspartner.
– När jag bytte dansstudio, 2011, och upptäckte dansformen Pro/ Am, tog dansen och särskilt tävlandet fart. På Dansstudio Magic, fann jag rätt danspartner, min lärare Valentina Lundin. I Pro/Am dansar en professionell dansare tillsammans med en amatör. Vi två, var ett av de första paren i Sverige som började tävla för Sverige i Pro/Am.
DET HAR GÅTT bra för Erik och Valentina i tävlingssammanhang. I EM för Pro/Am show dans kom de trea förra året.
– Nu i januari blir det 20 år med dans och 20 år med kök, samtidigt som Köksforum fyller 40 år, så det är lite speciellt. Jag värdesätter dansen högt, den har varit mitt andrum när livet har varit tufft. Dansen har gett mig nya vänner och kontakter inom alla samhällskategorier och åldrar. Jag övar flera kvällar i veckan och tror inte det är många i min ålder som håller på med sportdans!