Ingemar Nilsson
Civilingenjör Ingemar Nilsson har gått bort i en ålder av 69 år. Närmaste anhöriga är hustrun Marie och barnen Robert, Sara och Jenny med familjer. Ingemar Nilsson föddes i Älvsbyn i Norrbotten. I skolan märktes snart att pojken hade ”läshuvud” och Ingemar blev, som många i vår generation, den förste akademikern i släkten. Han fick tidigt lära sig att ta hand om sig själv som inackorderad under gymnasietiden i Piteå.
Efter studenten följde militärtjänsten, som för Ingemars del blev en viktig del i livet. Han antogs som reservofficer efter att ha gått ut som kursetta på Karlberg. Han utnämndes så småningom till överste i Väg- och vattenbyggnadskåren.
Vi träffades när vi började på Chalmers 1968. Årskullen var placerad i ritsalar efter begynnelsebokstaven i efternamnet. Det förhållandet att vi alla heter något på L, M eller N blev grunden till en livslång vänskap mellan oss och senare också våra familjer.
Ingemar var framgångsrik i studierna och hade också tid för kårlivet. Han var ett självklart val som ordförande i Väg- och vattensektionen när vi gick tredje årskursen. Han var också engagerad i Norrlands nation. Det fanns även tid för många kalas, inte minst i Chalmers sportstuga i Härryda.
På en studentskiva träffade Ingemar Marie, som blev hans hustru och livskamrat. Ingemar var en stark ”familyman”, som var mycket stolt över den växande skaran barn och barnbarn. Sommarhuset på Orust och senare huset i Spanien blev med tiden en självklar samlingspunkt för familjen.
Yrkeskarriären började hos Svenska Väg i Göteborg och fortsatte i Luleå, där det rådde stor byggaktivitet när Stålverk 80 planerades. Ingemar blev ansvarig för entreprenadverksamheten i Norrbotten hos Nils P Lundh och sedermera regionchef hos JM.
1989 gick flyttlasset tillbaka till Göteborg, där Ingemar blev chef för Region Väst hos JM. Tio år senare utnämndes han till vd för fastighetsbolaget Aranäs i Kungsbacka. Med det följde flera styrelseuppdrag, bland annat för Handelsbanken i Kungsbacka.
Ingemar var en väldigt ”reko” person: seriös, ambitiös, rak, vänsäll och omtänksam. Han lyssnade på andra och hade lätt för att knyta kontakter och vinna respekt. Han var mycket uppskattad av både medarbetare och chefer.
Det fanns också en lättsam och uppsluppen sida, han älskade våra fester och plockade gärna fram gitarren för att sjunga Taubevisor.
Livet går in i ett nytt skede när inte längre Ingemar är närvarande i vår krets. Vi har kvar minnet av en fin människa och en mycket god vän.