Öppnar konstvärlden

Sara Arvidsson ser en utställning som fungerar som en brygga mellan konstvärlden och omvärlden.

Kastellgatan 10 Utställningen pågår t o m 11 februari Tenthaus Oslo är ett norsk konstnärskollektiv som specialiserar sig på processartade samarbeten: de bjuder in människor som inte har någon konstnärlig bakgrund till att medverka i olika konstprojekt. Härigenom byggs en brygga mellan den inavlade konstvärlden och omvärlden, något som förhoppningsvis också konsten kan tjäna på. MEDLEMMARNA Helen Eriksen, Ebba Moi och Stefan Schröder har sin bas i Oslo, där de sedan tio år tillbaka arrangerar utställningar, performance och workshops. Nu besöker de Galleri Box med utställningen Tenthaus Winter Depot, vars syfte är att efterlikna lagerutrymmena man kan finna på exempelvis museum. Ett fyrtiotal Göteborgskonstnärer har lämnat in verk – de flesta är små – och flera SFI-studenter vid Hermods har i sin tur installerat och kommenterat dem.

På vernissagekvällen är galleriet välbesökt. De snygga lagerhyllorna av Schröder fyller merparten av de bägge rummen och fyllts av ett gytter av skulpturer, målningar, teckningar och diverse objekt. Till en början blir jag så trött – det finns för mycket att ta in, samtliga verk tycks tävla om uppmärksamhet.

Men när jag väl börjar läsa SFI-studenternas kommentarer blir jag mer intresserad; en del av dem är fantastiskt klarsynta och humoristiska. De knyter samman utställningen och uttrycker en nyfikenhet som man sällan påträffar hos luttrade konstentusiaster. Utan dem hade den här utställningen inte blivit särskilt lyckad.

Det finns emellertid flera verk som passar väl i sammanhanget. Jag fastnar framför Jaqueline Forzelius lilla modell av massmördaren Anders Behring Breiviks rum, som innehåller många bekvämligheter fast det är kalt och själlöst. Det fungerar som ett avskräckande exempel och låter oss ana vad ensamhet och isolation kan göra med en människa.

Tenthaus Depot är en utställningsserie som härefter kommer arrangeras i Oslo, och säkerligen kommer resultatet se annorlunda ut då. Det är lite det som är tjusningen med denna typ av projekt: de blir olika gång för gång och är svåra att förutse. Men budskapet blir detsamma: hur viktigt det är att motverka historielöshet och uteslutning. De flesta av oss har säkerligen lagerutrymmen vi skulle behöva öppna upp och dela med oss av.