30 undangömda gram

Högt uppe på Holburn Street i Aberdeen, inte långt ifrån paradgatan Union Street, ligger Nature’s Larder, Naturens skafferi. Här finns portionsförpackade teer, hälsosamt godis, konstiga fröer, vackra bönor, gryn, flingor, nötter, pulver, antika sädesslag, rågmjöl, krossad havre, vetekli, pumpafrön och mycket annat.

I mångfalden får man använda röntgenblicken för att hitta rågmjölet. När jag har fyllt min korg och pratat lite med damen bakom disken frågar jag om jag skulle kunna få låna toaletten? Jag är ensam kund i affären och damen ropar på den unga tjejen som packar upp varor vid dörren.

– Javisst, säger tjejen, men döm inte. VI GÅR UT ur affären, hon låser upp dörren till trappuppgången bredvid, vi går in i en gång och längst bort låser hon upp en liten, gammal, toalett i akut behov av renovering.

– Jag kommer och låser sen, säger tjejen. Jag har precis tagit över affären. Det är bara en vecka sedan.

När jag återkommer till butiken undrar damen bakom disket nyfiket vad jag ska använda rågmjölet till. Är det möjligen för att baka bröd?

– Javisst. Jäst är förresten också svårt att hitta. Jag brukar använda pulverjästen på plåtburk, berättar jag.

– Vi har jäst! utropar damen, och ur ett hemligt kylskåp under disken trollar hon fram en plastpåse. Trettio gram kostar tjugonio pence. Det märks att damen tycker att det är lite spännande att sälja jäst. Hon tar handen i en tom plastpåse, kör ned näven i påsen med jästen och bryter loss lagom stora block.

– Vad brukar annars folk använda jäst till? undrar jag. TRETTIO GRAM ÄR ju inte så mycket (särskilt inte om man måste åka långt och dessutom konsultera det hemliga skåpet).

– Det kanske mest är gamla tanter som bakar en limpa i taget, funderar damen.

Jag anar att hon själv aldrig använt jäst.

Men jag ska hem och jämföra, och nu vet jag i vilket skafferi det finns jäst i Aberdeen.