Tillsammans på högsta nivå under vinter-OS
Ett ungt konståknings-par gjorde det inga andra nordkoreaner lyckades med: de kvalificerade sig för OS i Sydkorea. Det öppnade för ett diplomatiskt spel på högsta nivå – och att nord och syd plötsligt kunde mötas igen. – Sydkoreanerna kommer att applåde
”I read the news today, oh boy”. När Ryom Tae Ok, 18, och Kim Ju Sik, 25, inleder sitt fria program så är det till välbekanta Beatles-toner. Och nog lär det skrivas nyhetsartiklar om paret som plötsligt blivit en symbol för om inte fred så i alla fall ... en tillfällig andningspaus i det spända läget på Koreahalvön.
Ryom och Kim var nämligen de enda nordkoreaner som lyckades kvala in till OS, och därmed var Kim Jong-Un och hans idrottsministerium tvungna att ställa sig frågan: Ska vi vara med?
för att ja, det skulle de. Och nyligen inleddes samtal mellan de två länderna, vilket var första gången på två år som någon kommunikation över huvud taget hade pågått över den beryktade gränsen, som ligger bara åtta mil från OS-staden Pyeongchang.
Plötsligt tycktes stämningen väldigt mycket bättre, och båda sidor visade samarbetsvilja i den olympiska rörelsens namn. Man beslöt även att ställa upp med ett damhockeylag bestående av spelare från både nord och syd – något som den amerikanska stjärnan Hayley Wickenheiser kritiserade när hon påpekade att det bara är damernas lag som man tillåter bli ett politiskt experiment.
Marie Carlsson på institutionen för globala studier på Göteborgs universitet har länge följt utvecklingen i regionen, och känner igen det som nu sker.
– Ända sedan vapenstilleståndet 1953 så har det varit så att när trycket har blivit väldigt hårt, med missiler och liknande, så kommer det ibland till en punkt där det uppstår en möjlighet till kontakt. Ofta i form av någon slags kulturdiplomati, som när New Yorks filharmoniker var där och spelade exempelvis. Jag ser det som att nu har tillfället givits, tack vare OS, att dämpa den här upphetsade stämningen som varit, säger hon.
tiden hoppats på precis det här. Man har stöttat nordkoreanska idrottare med utrustning, resor och boende för att hjälpa dem att tävla utomlands. Men beslutet kan bara fattas av Nordkoreas olympiska kommitté. Senast OS var i Sydkorea, 1988, bojkottade Nordkorea. Den här gången – mitt i ett upptrappat ordkrig med USA – beslöt man sig för att tänka annorlunda.
En anledning sägs vara att den store ledare själv – Kim Jong Un – är mycket förtjust i just konståkning och har satsat stora pengar på sporten. De flesta nordkoreaner får inte lämna landet, men Ryom och
”Tack vare OS har det yppats ett tillfälle till diplomati, men jag tror inte att vi får se ett Nordkorea som backar när det gäller kärnvapenprogrammet. Det är ett politiskt spel som har pågått länge.” MARIE CARLSSON
Universitetsadjunkt på Göteborgs Universitet
Kim har tävlat över hela världen, om än med ett ständigt ”förkläde” från det nordkoreanska konståkningsförbundet som skött kontakten med omvärlden. Ryom och Kim har själva varken körkort eller betalkort, och några intervjuer med de två står inte att finna.
Men åka skridskor kan de. I de asiatiska mästerskapen vann paret brons och efter en sjätteplats i en stortävling i Tyskland var OS-kvalificeringen uppnådd för det något anonyma paret.
nästan omöjligt för folk utanför landet att veta något om hur de växte upp som idrottare eller hur den nordkoreanska infrastrukturen stöttar dem, säger den sydkoreanske forskaren Seong Moon-Jeon till National Public Radio.
När de snart skrinnar in på OSarenans blickar på sig så kommer de att få ett varmt välkomnande. Det menar Marie Carlsson.
– De kommer att tas emot väldigt väl. Sydkoreanerna kommer att applådera och stötta dem. Det är ju koreaner de heja på. Och för Sydkorea är detta ett prestigeprojekt där man vill att tävlingarna ska ske i OS anda med förbrödring. Se de kommer att få ett väldigt fint mottagande. Nord- och Sydkorea kommer ju dessutom att gå in tillsammans under invigningen.
Så vad betyder den här diplomatiska charmoffensiven egentligen? Enligt Marie Carlsson ska man inte hoppas på allt för mycket.
– Tack vare OS har det yppats ett tillfälle till diplomati, men jag tror inte att vi får se ett Nordkorea som backar när det gäller kärnvapenprogrammet. Det är ett politiskt spel som har pågått länge och där man uppfattar att man är attackerad av omvärlden, framför allt USA som har varit drivande i frågan. Då menar Nordkorea att detta är enda sättet för dem skapa säkerhet för sin nation.
Och alla ser inte med blida ögon på det som sker. I Sydkorea pågår nu en inrikespolitisk strid där kritikerna menar att landets ledning låter Nordkorea plocka politiska poäng med hjälp av OS. Att fokus flyttats från Pyeongchang till Pyongyang.
Så vilken relation har vanliga sydkoreaner till sitt ”brödrafolk” i norr? Marie Carlsson:
– Det finns två svar: Dels är det de nordkoreaner som flytt till Syd. De är fruktansvärt utsatta och behandlas, enligt dem själva, som andra klassens medborgare.
– Men pratar man med sydkoreaner om Nordkorea – då är det ofta så att man ser de som bor där som samma folk. Alla koreaner tillhör samma nation, och många tror och hoppas att landet kommer att enas igen en dag.
Vad tror du att det betyder för de nordkoreaner som nu får deltaga i OS?
– Det är en stor sak för dem, att få representera sitt land. Man kan se det som en propagandavinst för Nordkorea, men det är ju. Och förhoppningsvis kan man komma igång med familjeåterföreningarna igen, säger Marie Carlsson.