Han är äldst på Volvo

I över ett halvsekel har 70-årige Hasse Lundberg fått produktionen att rulla på Volvo i Torslanda.

70-årige Hasse Lundberg trivs bra på sin arbetsplats på Volvo i Torslanda. Så bra att han har jobbat där i 53,5 år. Han började som 17-åring på underhållssidan på Volvo i Torslanda, och sedan dess har han blivit kvar.

Egentligen skulle han söka arbete inom fläktservice efter mekanisk linje på yrkesskola. Men ödet ville annorlunda. Han skulle bli pappa och behövde snabbt hitta arbete. Hasses bror jobbade på Volvofabriken och tipsade honom att söka dit. Och så blev det.

– Det var stort att komma hit minns jag. Både lokalerna och allting utanför var så stort.

Hasse fick jobb som underhållstekniker och trivdes bra redan från början.

– Det fanns ju roliga gubbar här och sen fick jag skruva och jobba med händerna, det var roligt. PÅ UNDERHÅLL TC fanns drygt ett 30-tal personer när han började, hälften så många som i dag. Rollen som underhållstekniker har han haft nästan genom alla år på Volvo. Förr sköttes mycket mer för hand. I dag har datorerna tagit över på fabriken. Men trots det behövs Hasse och hans kunskaper. Oftast är det i samband med att någon liten del går sönder och måste beställas från utlandet. För att inte tappa tid vänder man sig då till Hasse. Häromdagen behövdes små stålhjul till styrhjulen på linen (banan) inne på fabriken. Då fick han tillverka 20 på stört.

– Jag tycker det är kul när det inte finns ritningar på det som behövs, då får man använda fantasin.

Tack vare hans uppfinningsrikedom och kunskaper kan produktionen rulla på. Så visst känner han sig uppskattad på jobbet.

– De som ska ha jobb gjorda är jävligt tacksamma över att jag finns här, konstaterar Hasse.

Under åren har han sett hur fabriken gått från att ha två banor, tillbaka till en bana. Han har sett hur stora maskiner bytts ut mot datorer och hur det mesta blivit digitaliserat.

– Det går inte att jämföra fabriken i dag med hur det var när jag började. De slängde ut allt gammalt i början på 80-talet, säger Hasse.

På 1980-talet fanns två banor som rullade fram 44 respektive 35 bilar i timmen. I dag finns bara en line där det rullar ut 60 bilar i timmen. De nyare bilmodellerna krävde också helt nya maskiner.

Hasse vill helst inte använda sig av den nya tekniken. Han trivs bra med maskinerna som kommer från en annan tid. Stora och robusta apparater från 60- och 70-talet som han är ganska ensam om att förstå sig på. Här utmanas han att använda sina kunskaper.

– När jag började handlade det om att skruva med händerna, byta reservdelar och reparera reservdelar. I dag går ju inte det längre. Du måste vara datorkunnig för att göra minsta lilla.

Arbetsmiljön inne på fabriken har med åren blivit bättre, till exempel har luften blivit renare. Samtidigt har arbetstakten höjts inne på fabriksgolvet.

– Det går i ett hela tiden därute, det finns knappt tid att göra annat än att jobba, säger Hasse.

Säkerheten på arbetsplatsen har dessutom fått högre prioritet över åren.

– Då var det en del personskador jämfört med i dag, säger Hasse, som själv sett hur personer fastnat i maskiner. 1980-TALET VAR OCKSÅ en tid då arbetarna på bilfabriken gick ut i stora strejker gentemot arbetsgivaren. Konkurrensen inom bilindustrin var hård, ekonomin knackig och framtiden osäker.

– Då var man lite orolig, innan man visste vad som skulle hända. Skulle vi finnas kvar eller inte?

Sedan fabriken öppnade 1964 har Volvo Cars haft två stora förändringar i ägandet. År 1999 köptes bolaget upp av amerikanska Ford Motor Company. Och ett decennium senare köptes man upp av det kinesiska Geely Holding Group år 2010.

Hasse känner sig mycket tryggare med att ha kinesiska Geely som ägare, än vad han gjorde under tiden med Ford.

– Det var tur att de kom in, det tror jag. Nu ser man framtiden, säger han. DE SENASTE ÅREN har visat på försäljningssiffror som pekar uppåt. Volvo Cars har som mål att inneha 20 procent av marknaden av nybilsförsäljningen i Sverige, och målet nåddes förra året. Men för Hasse är det länge sedan en Volvo-bil tog honom från hemmet i Gamlestaden till jobbet på Torslanda.

– Jag har inte råd att köra en Volvo längre. Förr var det normalpriser, men nu är det mer ett lyxåk och det klarar inte min plånbok.

Sista Volvon körde Hasse tidigt 80-tal. I dag kör han i stället en Toyota.

– Jag tycker det är synd att man inte kan ha en småbil som är till för oss alla.

Fast på fritiden är det tvåhjuligt som gäller för Hasse. Motorcyklar är hans stora passion. Det har blivit många resor till forna Jugoslavien och Österrike genom åren.

– Bilar kan jag egentligen inget om, säger han. HASSE TROR ATT Volvo-fabriken fortsätter rulla ut bilar även i framtiden. Någon flyttning av produktionen till Asien tror han inte på.

– Nej, det kan jag inte tänka mig. Vi producerar en bra produkt, så det vill väl kineserna ha kvar.

När tiden för pension kom ville Hasse inte lämna jobbet och arbetskompisarna – som han trivs väldigt bra med. Han fortsatte jobba på halvtid.

– Jag kan inte tänka mig att bara gå hemma, att inte göra nånting.

Även en av sönerna arbetar på underhåll TC sedan många år. Något som Hasse är glad över.

– Det känns gôtt att ha honom här.

Några planer på att lämna jobbet finns inte. Tvärtom vill Hasse jobba på så länge kroppen hänger med.

– Det är ingen idé att sätta upp mål, jag är här tills det säger stopp. Jag blir ju inte friskare av att gå hemma.

”Jag tycker det är kul när det inte finns ritningar på det som behövs, då får man använda fantasin”