Hasse vill värna om de svagaste i vårt samhälle
Hasse ”Kvinnaböske” Andersson har rönt allt större framgång för sin ”vanlighet”. Men vid sidan av chosefriheten har han länge odlat ovanlig medmänsklighet och värme. Inte minst för människor med funktionsnedsättning.
Folkkäre artisten Hasse ”Kvinnaböske” Andersson slog igenom stort 1982 med låten ”Änglahund” som sammanlagt sålt över en miljon exemplar. Han har spelat för utsålda folkparker runt om i landet, men också i tv. Inte mindre än tre och en halv miljoner svenskar har tittat på tv-programmet ”Hasse och hans vänner” som spelades in i en fejkad ladumiljö. OCH FÖR DRYGT två år sedan erövrade han ny publik när ”Guld och gröna skogar” kom fyra i Melodifestivalen. Låten har sålt tredubbel och fyrdubbel platina och streamats mer än 22 miljoner gånger.
– Det känns fantastiskt! Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle bli barnens favorit. Varje dag trillar nya brev in, och när jag är ute och rör mig och träffar folk kommer barn fram och kramar mig. Jag är otroligt glad och stolt över det, säger han på sin utpräglade skånska över telefon från sitt fritidshem i Florida. HEMLIGHETEN BAKOM HANS nästan fyra decennier långa framgång är sannolikt hans chosefrihet. Hasse Andersson gör sig inte till.
– Jag har alltid varit mig själv. Det finns inte en artist-Hasse och en civil-Hasse. Jag är samma gubbe alltid. Folk känner sig bekväma för att jag är en vanlig människa.
Det kan även finnas ett annat skäl till hans popularitet.
– Antagligen märks det att jag tycker väldigt mycket om människor, även människor som hamnat på “skuggsidan”. Jag har lärt mig hemifrån att respektera folk utan att titta på utbildning eller inkomster. Jag försöker att se människan som människan är. Min mor var en väldigt öppen och varm människa, och far månade om rättvisa – alla skulle ha samma möjligheter. MUSIKEN VAR VIKTIG under uppväxten i Malmö och senare Östra Ljungby, med en äldre syster och två yngre bröder. Hasse kallade sig Rock-Olle och drömde om att bli en ny Elvis. Ofta tog han med sig gitarren till skolan.
– Jag var värdelös på idrott, rätt knubbig och sämst på att springa i hela skolan. Men tack vare musiken blev jag aldrig mobbad. Jag spelade Elvislåtar och de andra sjöng med. När jag hade det jobbigt i livet satte jag mig med gitarren. Efter en stund kändes det bättre. Musiken har burit mig genom hela livet. ■ Fyller 70 år på söndag den 28 januari.
■ Kvinnaböske.
■ Gift med Monica Forsberg. Döttrarna Lisa och Jenny, bonusdottern Maria och fostersonen Jim. Fem barnbarn. Och finska lapphunden Lilla söta fröken Gulli Andersson.
■ I Ängelsbäck, Båstads kommun. Fritidshus i Florida.
■ Artist.
■ Ambassadör för Forget Diabetes, en insamlingsstiftelse för forskning runt diabetes.
■ “Det blir något med familjen. Jag avböjer all uppvaktning till förmån för Forget Diabetes”.
■ “Det känns fantastiskt! Jag trodde aldrig att jag skulle bli så gammal. På mors sida har folk inte blivit äldre än 60”.
■ “Vi har ett stort behov av medmänsklighet i Sverige. Det är viktigt att gå igenom livet utan skygglappar och göra en liten sak för en medmänniska varje dag. Som att säga hej och prata en stund med en person som behöver uppmuntran”.
■ “Det är jättebra. Jag har tre döttrar och mina fem barnbarn är flickor. Jag vill inte att de ska utsättas för något skit. Det är viktigt att vi vågar krama varandra, jag har kramat både män och kvinnor i hela mitt liv. Men närhet ska vara på allas villkor, vill man inte så måste det respekteras”.
Ålder: Smeknamn: Familj: Bor: Gör: Hedersuppdrag: Så firar han födelsedagen: Om att fylla 70: Medmänsklighet: Metoo:
Som 15-åring hoppade han av skolan och flyttade hemifrån för en karriär i popband. Men när hans oroliga pappa kom och hämtade honom blev det en smärre förändring på inriktningen av yrkesbanan. Precis som pappa och farfar blev även han plåtslagare.
– Jag var rätt duktig på att slipa och polera. Men jag var aldrig lycklig där. Det kändes kallt och opersonligt. HAN FORTSATTE SPELA vid sidan av jobbet. En dag hade han en spelning på ett sjukhem för människor med funktionsnedsättning, vars värme han blev stark gripen av. ”Får jag jobba här?” ”Ja”, svarade rektorn.
– Jag följde hjärtat. Lönen var en fjärdedel av den jag tjänade som plåtslagare, men jag har aldrig ångrat mig.
Så småningom utbildade han sig till fritidspedagog och speciallärare vid Lärarhögskolan.
Samtidigt flyttade han till byn Kvinnaböske och bildade Kvinnaböske Band.
När “Änglahund” blev en dundersuccé kunde han äntligen nå sitt mål: att försörja sig på musiken.
– Att spela för människor är det roligaste jag vet! När de sjunger med och är glada känns kärleken i luften och jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag är en känslomänniska till hundra procent och är blödig och lättrörd. OAVSETT FRAMGÅNGAR känner Hasse Andersson alltjämt starkt för människor med funktionsnedsättning.
– De är omedelbara och visar sina känslor. De har lärt mig att livet har andra värden än pengar och prylar. I stället för att sörja det de inte har lyfter de upp det de kan göra. DENNA POSITIVA SYN på livet har han nytta av då han levt med diabetes typ 2 i 30 år. En väska med insulinsprutor och tabletter finns alltid med.
– När sockerhalten är hög blir jag trött, det suger musten ur en. Att programleda Melodifestivalen var tufft.
Ändå är det inte tal om att sluta. – Jag ska försöka att dra ned på tempot. Att stå på scen är inte jobbigt, men långa resor är slöseri med tid. Ju äldre jag blir desto mer rädd om tiden är jag, säger han.
”Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle bli barnens favorit”