Sonja Larsson

Sonja Larsson, Västra Frölunda, har avlidit 88 år gammal. Närmast anhöriga är maken Göran och dottern Åsa med familj.

”Jag vill jobba med människor” sa Sonja när hennes äldre syster pressade henne om framtidsplanerna.

Sonja utbildade sig först till barnmorska och sjuksköterska och sedan till lärare. Hon arbetade på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, på Frölundaborgs barn- och ungdomspsykiatriska och som skolsjuksköterska. Merparten av yrkeslivet var dock Sonja verksam som lärare för barnmorskor, en tid även studierektor vid barnmorskeutbildningen på Östra sjukhuset i Göteborg.

1960–70-talet var en mycket dynamisk tid inom mödra- och förlossningsvården. Man började med föräldrautbildning och papporna fick för första gången vara med vid förlossningar. 1974-75 kom lagen om fri abort och 1980 fick barnmorskor rätt att skriva ut p-piller. Ibland var det hårda ord och personliga angrepp från meningsmotståndare.

Sonja var med och introducerade psykoprofylaxmetoden. En smärtlindringsmetod hon själv använde sig av enda till slutet av sitt liv.

Sonja var aktiv i Svenska barnmorskeförbundet och deltog i många internationella möten i International Confederation of Midwives, bland annat i Holland, England och Sverige. En hel del lektörsarbete av facklitteratur hann hon också med.

Sonja var även aktiv i RFSU och var ordförande i Göteborgsavdelningen under 1980-talet, samma tid som Maj Fant var förbundsordförande.

När högskolereformen 1977 kom var Sonja en av de första att ställa sig på trappan till Göteborgs universitet. Hon läste in en fil.kand. i sociologi med inriktning på sexologi. Hon påbörjade även sin forskarutbildning och deltog i ett projekt om amning men när hon fick tinnitus och en hörselsnedsättning var Sonja tvungen att dra ner på arbete och studier.

Fritiden ägnades mycket åt friluftsliv vid sommarstugan i Mölnlycke. Som pensionär började hon måla och läsa tyska men framför allt hjälpte hon sina väninnor och äldre systrar. Sonja älskade att promenera och gick ofta i Ruddalen eller ute vid havet.

Sonja drabbades av cancer men tack vare framgångsrik behandling fick hon leva ytterligare tre-fyra goda år.

”Inget mänskligt är mig främmande” var Sonjas livshållning och det stämde bra in på henne både som yrkeskvinna och medmänniska. Alltid empatisk, alltid positiv, alltid framåtblickande. En mamma att vara stolt över och ha som föredöme. Mycket saknad av familj, släkt, många vänner och grannar.

dotter

Åsa Persson,