Pulver bra hjälpmedel för att tappa kilon

– Lågenergipulver är ett mycket bra hjälpmedel om det används som det är tänkt. Det säger Ingrid Larsson, näringsfysiolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Till obesitasmottagningen där hon arbetar kommer patienter med svår fetma och som behöver professionell hjälp och medicinsk övervakning för långa perioder med enbart lågenergipulver.

Men även för tillfälliga trivselkilon fungerar pulverdiet och då utan hjälp.

– Dels fungerar det som ersättning till en måltid, exempelvis i stället för middag, om man sedan begränsar sitt energiintag resten av dagen. Dels fungerar det att byta ut mot all mat, förutsatt att preparatet är godkänt som komplett måltidsersättning och att man följer max antal veckor som står på paketet, säger Ingrid Larsson. GODKÄNNANDET GRUNDAS PÅ att pulvret innehåller alla nödvändiga näringsämnen, vitaminer och mineraler, och bara vatten ska tillsättas, eller att det som ska tillsättas följer med förpackningen.

Hennes tredje tips är att använda pulver även efter viktminskningen, som ett sätt att hålla vikten. Det skulle också kunna fungera på 5:2-dietens lågkaloridagar, även om det ännu inte har testats vetenskapligt.

– Lågenergipulver är ett vetenskapligt väldokumenterat tillvägagångssätt för att skaffa sig kontroll över energiintaget. Man slipper välja vad man ska äta till en måltid, men det går inte att kompensera genom att äta mer övriga måltider och sedan skylla på att pulvret inte funkar. DET HANDLAR OM kalorier in och kalorier ut, det vill säga hur mycket energi man gör av med av det man intagit. Ekvationen för att gå ner i vikt är enkel.

– Ja, men människor litar hellre på något som upplevs som komplicerat.

Ingrid Larsson tar som exempel att endast äta vissa livsmedel i vissa proportioner, avstå från viss mat som potatis eller att äta piller.

– Eller att dricka viktminskningste, det är rena lurendrejeriet, men verkar mer trovärdigt än energikontroll eftersom man gör en påtaglig förändring, konstaterar hon. HON NÄMNER SOM en framgångsfaktor, till att gå ner och sedan hålla vikten, att lära sig räkna kalorier på sin vanliga mat och jämföra innehållet på exempelvis en ostmacka med en skinkmacka.

– Då är det lättare att ta beslut om vad man ska äta, när och hur ofta.

När dietperioden är över kan man inte återgå till samma energiintag som innan, utan måste förändra sin livsstil. Viktminskningen är i snitt fördelad på 75 procent ur fettdepåerna och 25 procent muskelmassa. I fettmassan finns några av de hormoner som styr vår aptit och mättnadskänsla.

– Med mindre fettdepå minskar mängden av hormonet leptin och därför får man signalen till att äta mer. Vi är biologiskt utformade för att skydda den vikt vi har, förklarar Ingrid Larsson. DET INNEBÄR ATT kroppen är mer inställd på att återställa en viktminskning än att hämma en viktökning. Vår effektiva förmåga att lagra överskott av energi i fettvävnaden kan vi skylla på våra förfäder. De som överlevde för 25 000-30 000 år sedan var de som kunde lagra mest fett och vi har deras gener. Och de som har lättast att lägga på sig vikt är de som har ärftlighet för fetma.

– Att energilagring premieras passar inte alls i vårt samhälle med ett överskott av god, välsmakande mat, konstaterar hon.

Eftersom vår hunger också styrs av lust måste man också, för att inte öka i vikt, lära sig att gå förbi nybakade bullar precis efter att lunchen avslutats. Den hedoniska regleringen av energibalansen sätter sig lätt över den homeostatiska, alltså att vår lust är stark fastän vi är mätta.

”Att energilagring premieras passar inte alls i vårt samhälle med ett överskott av god, välsmakande mat” INGRID LARSSON,

näringsfysiolog, Sahlgrenska universitetssjukhuset