Han levde gömd under nazitiden
Ett hundratal personer högtidlighöll minnet av Förintelsen i Göteborgs synagoga i går.
En av dem var Peter Kádár, som levde gömd tillsammans med sin familj och sedan lyckades fly innan Ungerns judar deporterades till koncentrationsläger.
”Nazisterna ropade samma saker som i dag. Det är som en déjà vu-upplevelse”, säger han.
Under torsdagen tog sig ett hundratal personer till en minneshögtid i Göteborgs synagoga. En tyst minut inledde kvällen som handlade om Förintelsens offer. De som dog men också de som överlevde.
När Peter Kádár var elva år befann han sig i ett hus utanför Budapest i Ungern. Året var 1944, Nazityskland hade ockuperat landet och han tvingades leva gömd. EN KATOLSK FAMILJ hade med risk för eget liv öppnat sitt hem och under en tid kände sig Peter Kádár relativt trygg. Men det skulle förändras.
Han och hans familj hade försökt hålla sig tysta och undangömda men grannar hade ändå fått kännedom om att det levde judar i huset och anmält familjen.
– Min historia är väldigt lik Anne Franks. Skillnaden är att vi överlevde, säger Peter Kádár.
På bara två månader deporterades över 400 000 judar i Ungern till koncentrationsläger.
Peter Kádárs familj fick en förvarning om att soldaterna var på väg. De kunde fly och klarade sig.
Under torsdagen hölls en minnesstund Församlingens medlemmar på väg in i synagogan. Ett hundratal kom till minneshögtiden.
ENTRÉ.
i Göteborgs synagoga till minne av Förintelsens offer. Enligt Allan Stutzinsky, ordförande i judiska församlingen i Göteborg, är det ett minne som lever i församlingens vardag.
– De allra flesta här har varit med eller har släktingar som har varit med om Förintelsen, berättar han. ALLAN STUTZINSKY TYCKER att det man ska ta med sig av dagen är lärdomarna.
– Att det kan börja i liten skala. Minnet måste vårdas annars faller det i glömska. De som var med om detta är snart borta.
Trots att fokuset under kvällen låg på Förintelsens offer var det flera som kopplade historiens händelser till dagens Göteborg. NMR:s demonstration och brandbombsattacken mot synagogan i december fick stå som exempel för en ökad otrygghet.
– Vi ser en växande rasism och antisemitism. Barnen ser den i skolor och vi möter den på gator och i kollektivtrafiken. Föreställningen om judar som roten till allt ont, säger Allan Stutzinsky. FÖR PETER KÁDÁR är dagen speciellt svår eftersom den innebär att minnena återvänder. Genom åren har en viss skyddsmekanism dykt upp och han har kunnat leva ett harmoniskt liv.
Ändå finns det där som han inte kan glömma. Att springa från soldaterna. Att leva gömd. Att höra nazisterna marschera på gatorna.
– Och de ropade samma saker som i dag. Det är som en déjà vuupplevelse. Jag hoppas bara att det inte upprepas på nytt, säger Peter Kádár.
” Minnet måste vårdas annars faller det i glömska. De som var med om detta är snart borta.”