Göteborgs-Posten

En alldeles ljuvlig paus för Bo Sundström

- JOHAN LINDQVIST

JAZZ BO SUNDSTRÖM Mitt dumma jag (Capitol/Sony) ****

Det var rimligen bara en tidsfråga innan Bo Sundström skulle släppa en renodlad jazzskiva. Orkestern har varit ute på många sidospår, men minns debuten Söndag i sängen och notera att det var i de här vattnen man simmade redan då.

OCH ÄVEN OM Bosse i texthäftet till den här skivan menar att han först på senare år djupdykt i den amerikansk­a jazzen från 50- och 60-talet lånade de av Miles Davis All blues på första plattan.

Nu har Sundström satt svensk text på ett antal mer eller mindre välkända jazzklassi­ker. Bakåt i tiden finns många exempel hur amerikansk­a standards förvandlat­s till svenska jazzschlag­ers, men det är långt ifrån alla som har samma känsla för ord och ton som Bo Sundström. Inte minst har han en enastående förmåga att förena det bitterljuv­a med det livsrusiga.

OCH VILKA MUSIKER han har med sig. Det svänger så helt utan ansträngni­ng och somliga solon sticker iväg likt kalla, blå fjällbäcka­r som sipprar ut genom en jazzklubbs­dörr på nedre Manhattan.

Det är fint att han också gör Monicas vals, från Z:s Bill Evans-album, som en hommage till den tradition albumet sällar sig till. Och så då ett inpass från rockmusike­n med Tom Waits All the world is green.

SAMMANTAGE­T ÄR DETTA en ljuvlig paus för en av svensk populärmus­iks hårdast arbetande vokalister.

 ??  ?? KÄNSLA FÖR ORD OCH TON. Det svänger utan ansträngni­ng på Bo Sundströms nya skiva.
KÄNSLA FÖR ORD OCH TON. Det svänger utan ansträngni­ng på Bo Sundströms nya skiva.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden