Sverige sviker barnbrudar

ALICIA FRÅN GÖTEBORG var 12 år när hon giftes bort. På bröllopsfotot står hon på en pall bredvid sin 25-årige make, som också är hennes kusin, för att utjämna längdskillnaden. Alicia har berättat att maken sedan utsatte henne för våldtäkter som gav henne blodiga skador i underlivet (GP 25/1).

Tretton år ung föder Alicia tvillingar på Östra sjukhuset i Göteborg. Socialtjänsten kopplas in men blundar. Något år senare sänder Alicias föräldrar dottern och barnbarnen till Irak där svärsonen väntar.

Till slut lyckas Alicia genomdriva en skilsmässa och återvänder till Sverige men till ett högt pris. Tvillingarna, som är svenska medborgare, hålls kvar hos sin far. Alicia fortsätter ändå formellt vara svensk vårdnadshavare.

NU, TIO ÅR senare, vill mannen som våldtog Alicia flytta till Sverige med sönerna. Svenska myndigheter är behjälpliga. Alicia förlorade nyligen vårdnaden efter en dom i Stockholms tingsrätt. Hennes förövare blir istället ensam vårdnadshavare till pojkarna. Motiveringen är att det är han som tagit hand om barnen fram tills nu.

Domen är skrämmande läsning. Brottsofferperspektivet lyser med sin frånvaro liksom kunskap om hedersförtryck.

I domen hävdar mannen att ingen hederskultur förekommit, tvärtom inledde parterna frivilligt sitt förhållande. Han uppger att han inte visste att Alicia var ett barn när det gifte sig.

PÅSTÅENDET LUKTAR LÖGN. Alicia är hans kusin, vilket år hon föddes borde rimligen vara känt i släkten eller i alla fall inte svårt att informera sig om. Dessutom var hon så liten att en pall ställdes fram när bröllopsfotot togs.

Hur kan en svensk domstol år 2018 anse att en man som tagit sig en barnbrud och snabbt gjort henne gravid är den lämpligaste vårdnadshavaren till två minderåriga?

Domen sänder en uppgiven kulturrelativistisk signal. Stockholms tingsrätt sviker inte bara Alicia utan alla flickor som tvingas in i äktenskap.

På bröllopsfotot står hon på en pall bredvid sin 25-årige make.