Filmisk pop blev syskonens genombrott
Göteborgsduon Tracy Irve gjorde musik till två amerikanska filmproduktioner, vilket blev början på en karriär. Men vad är bra filmmusik? Tillsammans med nattklubbschefen Assia Dahir söker de svaret.
Linnea Herlogsson, 27, kallar sitt alter ego för Tracy. Hon plockade namnet från en av karaktärerna i dramat Into the wild och lade sedan till efternamnet på författaren hon läste för tillfället, John Irving. Tracy Irve.
– Jag var 18 och blev kär i den filmen, säger Linnea Herlogsson, sträcker sig mot snabbkaffet och riktar sig mot storebror Alexander, 29.
– Två matskedar?
Ettan i Lunden ligger på högsta våningen. Januaris enda eftermiddagssol strålar från fönster till fönster genom hela lägenheten. DUON VÄXTE UPP öster om Heden. När Alexander var tre år fick han en elgitarr lika stor som han själv och när Linnea var 18 tog hon en annan gitarr på ryggen och åkte till London för att spela. Ett youtubeklipp, där syskonen framför första låten Hide away, tog spinn och genererade flera tusen lyssningar. Ett amerikanskt skivbolag hörde av sig och duon fick erbjudandet att göra filmmusiken till Battlefield of America och The Helpers.
– Vi fick några hiphop-beats och filmens handling, sen skulle vi göra fem låtar på fem dagar. Filmen såg vi först på premiären, säger Alexander.
– Vi trivdes inte i USA. De ville få allt att se större ut än vad det var. Här hemma jobbar vi mer low key, säger Linnea. ■ Chill Bill av rapparen Rob Stone – en remix på vissellåten i Kill Bill. ■ 100 black coffins av Rick Ross – från Django Unchained.
■ Immigrant song av Led Zeppelin – från Thor Ragnarök.
Källa: Assia Dahir, nattklubbschef och dj och laid back.
Under hösten 2016 släppte Tracy Irve sin debut-ep Strip. Syskonen Herlogsson tror att deras melankoliska pop är typiskt filmisk. Linnea beskriver den som ”atmosfärisk” och Alexander som ”laid back”. På frågan hur filmmusik generellt låter, blir svaret ett annat.
– Spontant tänker jag storslagen. Och alltid stämningsfull, säger Alexander. VEM GLÖMMER STAR Wars-introt, visselmelodin i Kill Bill eller (I’ve had) the time of my life från Dirty Dancing? Det frågade sig musikpanelen under måndagens samtal i Filmfönstret. Där deltog Hoki Mokis nattklubbschef Assia Dahir, 21.
De pratade bland annat om Jack Black, Eminem och Will Smith, som både är skådisar och musiker,
”Bra filmmusik är den som samspelar med handlingen. Den ska vara lika självklar som dialogen och scenografin.”
och vilka av dem som borde slopa ett av yrkena.
– Will Smith kan i alla fall aldrig göra något fel i mina ögon, säger Assia Dahir och minns barndomens eftermiddagar med Fresh Prince i Bel Air på tv:n.
– Bra filmmusik är den som samspelar med handlingen. Den ska vara lika självklar som dialogen och scenografin. Jag gillar också ickeanvändandet av musik, så som i Game of thrones. Där hör vi istället råa naturljud men i slutet av vissa avsnitt kommer en riktig powerlåt.
Hiphop, r’n’b, afrobeat, baile funk, house och techno men dåligt med filmmusik. Hoki Moki har inga klubbar inom genren, men Assia Dahir ser ändå potentialen.
– Den från Thor Ragnarök hade helt klart kunnat bli en bra ”pumpthe-crowd-låt”, säger Assia Dahir.
Fotnot: Tracy Irve spelar på Göteborgs filmfestival på torsdag 18.00 i Filmfönstret (NK:s skyltfönster).