Hendrik Zeitler exponerar Hammarkullen på nytt sätt
Johan Stenström ser en subjektiv och självständig skildring av Hammarkullen.
I Hendrik Zeitlers utställning på Galleri 54 syns Hammarkullen genom ett antal långtidsexponerade fotografier. Projektet inleddes som ett sätt för fotografen att lära känna sitt nya hem efter att han flyttat till Göteborg från Tyskland i början av 2000-talet. Vi får se resultatet av både nattliga och dagliga exkursioner, ofta med hunden Bunty som trofast följeslagare.
SOM BETRAKTARE MÖTS man av ett samhälle som verkar märkligt tyst och fridfullt. Det är landskapsbilder från skogspartierna runtomkring Zeitlers bostadsområde men också vyer med de 60-talshus som är så typiska för många av de svenska förorterna. Satellites framstår en rapport från en stadsdel som skiljer sig betydligt från den man får sig till livs genom detidvis hysteriska nyhetsmedierna. Bilderna är tagna av en fotograf som vägrar acceptera den gängse uppfattningen om Hammarkullen som en segregerad problemförort med få utbildningsmöjligheter och jobbtillfällen. Istället erbjuds vi en subjektiv och självständig skildring av en hemort.
Bilderna i de två små gallerirummen präglas till stor del av den förvridna verklighetskänsla som de långa exponeringstiderna skapar. Inga häftiga rörelser registreras på filmen. Den enda rörelse som syns är jordens rotation runt sin egen axel vilket gör att månens och solens gång över himlen fixeras i form av långa streck av ljus på bildytan.
SATELLITES TER SIG som en blandning av den pictoralistiska strömningen inom fotografin runt det förra sekelskiftet, som inspirerades av måleri, och av Jens S. Jensens dokumentärfotografier från 70-talet. Det krävs en särskilt originell bildskapare för att lyckas med en sådan kombination.
Utställningen markerar ett slut. Hendrik Zeitler har blivit äldre och Hammarkullen mindre folktomt. Projektet fick sitt definitiva slut i och med en speciell händelse – längst in i galleriet står en urna med hunden Buntys aska. Det är ett rart och naturligt avslut.
Bilderna i de två små gallerirummen präglas till stor del av den förvridna verklighetskänsla som de långa exponeringstiderna skapar.