Arenaloppis i Partille
NYHETER: 600 förköpsbiljetter räckte inte. En timme efter öppning hade ytterligare ett tusental personer släppts in på loppisen i Partille Arena.
”Tänk nu på att det blir som ett gift.” Trots varningen fastnade Maj-Lis Andersson – en av tusentals loppisälskare i Partille Arena på lördagen.
Smycken. leksaker, kläder, filmer, tidningar, mer kläder, böcker, prydnadssaker ... Det dignar av prylar till en allt som oftast billig penning i Partille Arena under lördagen. Arrangör är Bagageloppis, som vanligtvis håller bagageluckeloppis utomhus i Slottsskogen.
– Även om det är vinter är efterfrågan på loppis fortfarande stor så nu kör vi under tak, säger Sofia Dagh, arrangör och syster till Christoffer Dagh, grundaren av Bagageloppis.
NÄR GP KOMMER till Partille arena ringlar kön lång utanför byggnaden. Att folk är loppissugna märks, vittnar Sofia Dagh: 600 förköpsbiljetter hann säljas slut innan arrangören drog i bromsen. Ett timme efter dörrarna slagits upp har ytterligare cirka tusen personer hunnit släppas in till de 330 utställarna. Flera av de senare har varit på plats sedan 06 på morgonen för att förbereda sig. Maj-Lis Andersson är en av dem.
– Halv fem skramlade telefonen, säger hon glatt, samtidigt som hon
rättar till kläderna på bordet framför sig. Hon blev bekant med Bagageloppis 2010 då hon precis flyttat från Göteborg från Skåne. Nu är hon en frekvent utställare.
– Det säljer sig inte själv, brukar jag säga. Man måste vara trevlig men inte påtvingande och gärna ge mängdrabatt, sammanfattar hon sina bästa loppistips.
Första gången hon ställde ut var 1993.
– MIN MAN hade gått bort och en bekant sa till mig att inte slänga något utan att vi skulle sälja det på loppis. Så var det iväg till Lund och så stod vi där på torget. Men hon sa också till mig att ”Tänk nu på att detta blir ett gift, du kommer aldrig sluta med det” – och det har jag inte gjort heller.
Är det någon skillnad på köpare i Göteborg och de i Skåne?
– Ungefär samma. I Lund passade jag på att fråga en man som stod på både antikmarknad och vanligt loppis om var det var bäst att stå. ”Det är samma som står, det är samma som går”, sa han.
Vid ett annat bord hittar vi Rickard Jakobsson och Daniel Götborg som säljer små samlarbilar.
– IDAG HAR de gått som smör, konstaterar Jakobsson.
Han är en något motvillig säljare av delar av sin egen samling på 4 000 bilar som står placerade på hyllor och vitrinskåp i hans hem.
– Nu har frun tröttnat lite så jag får sälja av litegrann. Det gör ont, det gör det, säger han och ler.
”Nu har frun tröttnat lite så jag får sälja av lite grann. Det gör ont, det gör det.” RICKARD JAKOBSSON, småbilhandlare