Aleksandra Boscanin
”Man kan anse att sådant som jämställdhet och mångfald är viktigt utan att för den sakens skull villkora statliga kulturstöd med ”rätt” politisk uppfattning.”
Goda avsikter innebär inte nödvändigtvis goda resultat. Det är bara att se på hur kulturpolitiken fungerar i praktiken. Den statliga förvaltningsmyndigheten Kulturrådet, som sorterar under Kulturdepartementet, delar varje år ut miljontals kronor i litteraturstöd. Det är ett efterhandsstöd som förlaget kan söka efter att bokutgivningen ägt rum. 2016 uppgick totalsumman som delades ut till cirka 35 miljoner kronor.
I Kulturrådets direktiv om fördelning av stöd till facklitteratur står det att den, utöver hög kvalitet, ska karaktäriseras av ett mångsidigt utbud av titlar vad avser målgrupp, ämnen, åsikter, form och genrer, internationellt och interkulturellt perspektiv, jämställdhetsperspektiv och tillgänglighetsperspektiv. DET LÅTER SOM goda ändamål, men har i praktiken lett till en politisering av litteraturstödet. Flera bokförläggare varnar nu för hur politiker försöker styra innehållet i den litteratur som ges ut, vilket har uppmärksammats av journalisten Ola Wong (SvD 17/2). Bokförläggaren Kristoffer Lind hävdar att samtliga krav utom det första innebär att kvalitén underordnas de politiska målen.
Vidare säger han att: ”Det har blivit viktigare att ha genusbredd än hög kvalitet. Om du har en habil afrikansk kvinnlig författare kan du få stöd för vad som helst. Men för en vit amerikan spelar det nästan ingen roll om han är i Nobelprisklass, det är ändå svårt att få stöd.“ HÄR KAN INVÄNDAS att det är skillnad på att inte få ett bidrag och att inte få ge ut vilka böcker man vill. Regeringen försöker ju inte hindra någon från att ge ut böcker. Det betyder emellertid inte att det är oproblematiskt att staten varje år delar ut miljontals kronor i bidrag som villkoras med ideologiska krav. Det är skattepengar som används för att främja spridning av ”rätt” politiska idéer, snarare än främjandet av högkvalitativ bokutgivning. Det försämrar givetvis förutsättningarna för den som vill ge ut böcker som går på tvärs med de av staten understödda politiska idealen.
Staffan Forssell, generaldirektör på Kulturrådet, menar att det inte handlar om åsiktsstyrning eftersom det råder konsensus om de kulturpolitiska målen (SvD 17/2). Forssell har dessvärre rätt i sin beskrivning av läget. Det stämmer nämligen att det både är Alliansen och de rödgröna som skapat denna ordning med politiskt villkorat kulturstöd. Och politiseringen begränsar sig inte bara till förlagsstödet.
Det var till exempel under alliansregeringen som Kulturrådets direktiv för fördelning av litteraturstöd skrevs. Detta bör inte tas som intäkt för att det inte skulle handla om någon politisering, vilket Forssell hävdar, snarare är det en anledning att kritisera de borgerliga för att de accepterade att kulturpolitiken ska vara politiskt styrd. MAN KAN ANSE att sådant som jämställdhet och mångfald är viktigt utan att för den sakens skull villkora statliga kulturstöd med ”rätt” politisk uppfattning. Vidare kan man fråga sig vad mångfald verkligen innebär i praktiken? För att citera förläggaren David Stansvik: ”Om alla ger ut böcker om mångfald i stället för andra böcker, då blir ju mångfalden mindre!” (SvD 17/2). Att politiseringen döljs bakom goda avsikter innebär inte att den blir mindre destruktiv.