LOJALITET MOT BARNEN

NYLIGEN KOM BESKEDET att Anders Lindberg blir Aftonbladets nya politiska chefredaktör. Lindberg uppger att målsättningen är att ”Aftonbladets ledarsida ska vara en av de starkaste rösterna för progressiva värderingar” (AB 15/2). Vad är det då för progressiva åsikter Lindberg förespråkar?

Den 16 november medverkade Anders Lindberg och undertecknad i Sveriges Radios program Människor och tro. Utgångspunkten för samtalet var att Liberalerna i Trollhättan kräver att kommunens anställda och elever inte ska bära synliga religiösa eller politiska symboler på arbetstid eller i skolan.

Vi är många som undanber oss att lärare i undervisningen har pin från ”Livets Ord” på kavajslaget eller att skolkurator är iklädd niqab. Lindberg delar inte den uppfattningen. Han anser, vilket han uttryckte i programmet, att staten alltid måste hålla sig borta från kläder i valfrihetens namn. INTE ENS NÄR det gäller barn som påtvingas slöja vill den uttalade feministen Lindberg att staten agerar. På programledarens direkta fråga om slöja på små flickor är ett problem svarade han: ”Vill jag att staten ska reglera allt som jag inte tycker är bra? Nej, det vill jag inte.”

Visst, man kan diskutera om just lagstiftning är rätt instrument för att skydda barn från påtvingade religiösa symboler som kränker deras rätt till religionsfrihet enligt Barnkonventionen artikel 14 (religionsfrihet innebär som bekant både rätten till men även från religion). Barn befinner sig dock i ett konstant underläge till sina vårdnadshavare som staten aldrig får bortse ifrån.

Om en del föräldrar krävde att deras barn jämt ska ha på sig cykelhjälm på grund av tro skulle omgivningen sannolikt betrakta det som en orimlig kränkning av barnets integritet och kontakta socialtjänsten. I synnerhet om det bara var flickor som pådyvlades dessa huvudbonader.

Alla elever har enligt skolans läroplan i undervisningen rätt att utvecklas bortom könsrollernas trånga begränsningar. Det går inte att komma ifrån att slöjan på barn är könsdiskriminerande, flickornas bröder slipper att bära det hämmande plagget. LINDBERGS LÅT-GÅ-ATTITYD kan framstå som progressiv och överraskande liberal eftersom han i vanliga fall inte tvekar att låta staten styra och ställa i medborgarnas liv, ett exempel är föräldraförsäkringens uppdelning. Det är emellertid viktigt att aldrig glömma att liberalismens främsta lojalitet alltid är med den enskilda individen och inte med kollektiv som klan eller kyrka. Den lojaliteten gäller särskilt barn.

En sekulär stat ska inte förväxlas med en religionsfri stat. Föräldrar ska givetvis ha rätt att fostra sina barn i enlighet med sin övertygelse men det måste finnas proportioner. Anställda ska givetvis ha rätt att vara aktiva i religiösa samfund men vad de uttrycker i yrkesrollen är en annan fråga.

Ett samhälle som vill vara progressivt måste kunna separera på stat och religion även inom skola och förvaltning, detta borde en förment progressiv socialdemokrat förstå.