BALANSAKT I SYRIEN
Jan Höglund 031-62 42 29 ∙ jan.hoglund@gp.se Risken ökar för en militär kraftmätning mellan turkiska och syriska styrkor i norra Syrien. Det är en livsfarlig balansakt. De närmaste dagarna kan bli avgörande för vad som händer i den krigströtta regionen.
Nästa månad är det sju år sedan konflikten i Syrien tog en våldsam vändning, i ett Mellanöstern i uppror under den arabiska våren. President Bashar al-Assad sitter kvar med militärt stöd från Ryssland och Iran. Oppositionen vill ha bort honom.
Varje fredstrevare av FN har misslyckats. Det finns för närvarande inga förutsättningar för en bred politisk dialog om landets framtid bortom strider och splittring.
Under tiden går regeringsstyrkor på offensiv mot rebellernas sista stora fästen. Över 70 människor har dödats i flygräder mot östra Ghouta utanför huvudstaden Damaskus, uppgav oppositionella Syriska människorättsobservatoriet (SOHR) i går. Det skedde när regeringsarmén skickade förstärkningar till området i vad som föreföll vara förberedelser för en offensiv på marken.
Regeringen angriper även den rebellkontrollerade Idlibprovinsen i nordväst. SAMTIDIGT STIGER NU spänningen för en ännu mer utvidgad konflikt i norra och nordöstra Syrien. Där genomför Turkiet en militär operation för att krossa den kurdiska milisen YPG, som den turkiska ledningen betraktar som en terroristorganisation, på samma sätt som Kurdistans arbetarparti, PKK.
USA har stött YPG i kampen mot Islamiska staten, och amerikanska specialförband finns i och kring staden Manbij. USA:s militäre befälhavare har gjort klart att man stannar och besvarar angrepp i självförsvar. USA har även slagit ut syriska förband och ett oklart antal ryska legosoldater som Moskva, i varje fall utåt, inte vill kännas vid.
Efter ett möte i fredags med den turkiske presidenten och utrikesministern sade USA:s utrikesminister Rex Tillerson att länderna framöver ska samarbeta i Syrien. ”Vi kommer inte längre att agera ensamma”, var hans budskap. Det återstår dock att se hur det går när slagfältet blir om möjligt ännu mer komplext. I GÅR KOM UPPGIFTER om att de YPG-ledda styrkorna träffat ett avtal med Damaskus. Regeringsstyrkor var på väg till Afrinprovinsen för att ansluta sig till de kurdiska och arabiska grupperna om Turkiet anfaller, hette det.
Svaret från den turkiske utrikesminister Mevlüt Çavusoglu var kompromisslöst: Om den syriska regimen kommer för att rensa ut de kurdiska förbanden, är det inga problem. Men om de kommer för att försvara YPG, kan inget eller ingen stoppa Turkiet, enligt utrikesministern.
Även risken för krig mellan Israel och Iran har ökat den senaste veckan. Under en säkerhetskonferens i München under helgen
Regeringsstyrkor går till offensiv mot rebellernas sista stora fästen
visade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu upp vad som sades vara en del av den iranska drönare som nyligen sköts ned över israeliskt territorium. Efteråt gick Israel till angrepp mot tolv syriska och iranska mål i Syrien. Ett israeliskt stridsplan träffades och havererade. Piloterna sköt ut sig. RYSSLAND HAR EN NYCKELROLL i Mellanöstern och vill hålla sig väl både med Israel och Iran, precis som med Bashar al-Assad och Erdogan. Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov fördömde i går när Teheran hotade att utplåna Israel från kartan. Men han tog också avstånd från varje försök att lösa något regionalt problem genom att bekämpa Iran.
Det är en balansakt som direkt kan bli livsfarlig om de regionala och globala stormakterna inte tar ansvar för utvecklingen tillsammans.