Lastbilschaufför åtalas efter dödsolycka

Den unge mannen hade ingen chans. När han cyklade över vägen kom en lastbil från andra hållet och körde ihjäl honom. Nu ställs lastbilschauffören inför rätta. ”Det är väl känt att den värsta psykiska smärta en människa kan uppleva är att mista sitt barn”, skriver hans mamma i ett brev till tingsrätten.

”En cyklist dog efter att ha blivit påkörd av en lastbil på Lindholmen på Hisingen i Göteborg”. Så skrev GP den 23 september 2016.

Offret i fråga var en student i 20-årsåldern.

Nu, över ett år senare, startar rättegången mot lastbilsföraren. Han står åtalad för vållande till annans död.

Enligt åklagaren begicks ”gärningen av oaktsamhet” som bestod i att föraren, efter en korsning, passerade en obevakad cykelpassage utan att låta cyklisten passera. Detta ledde till att cyklisten kördes på och dog av sina skador.

Föraren åtalades också för brott mot trafikförordningen för att inte ha låtit cyklisten passera. I FÖRHÖR HAR ett vittne berättat att han såg både cyklisten och lastbilen körandes mot den punkt där de kolliderade. Han fick en känsla av att de inte såg varandra:

– ”Varför stannar ingen av dem”, berättade han i förhör om tankarna just då.

Sedan var olyckan framme:

– Jag ser hur cykeln flyger, precis som att han försökte väja undan för lastbilen. Men sedan hamnade han under.

Chockad sprang han närmare olycksplatsen och larmade samtidigt 112. Polis och räddningstjänst insåg dock att den unge mannen redan var död.

Föraren nekar till brott. I polisförhör berättade han att han blinkade för att signalerar att han skulle svänga in. Innan han körde menar han att han tittade åt båda håll och i backspeglarna men såg då ingen cyklist.

Precis när han passerade cykelbanan kände han en duns, beskrev han i förhör. När han gick ur lastbilen såg han att han kört på en person. I ETT BREV till tingsrätten skriver den unge cyklistens mamma om hur tiden efter olyckan varit för familjen. Hon berättar att det har handlat om att fokuserat på att överleva i denna mycket tuffa tid.

Mamman, som givit GP tillåtelse att publicera delar av brevet, beskri- ver en innerlig smärta över att ha förlorat sin son:

”Det är väl känt att den värsta psykiska smärta en människa kan uppleva är att mista sitt barn, att bli fråntagen ett barn på ett så brutalt och meningslöst sätt som det vi upplevt med vår son”.

Hon skriver att hon tror att hon med tiden kommer att lära sig att leva med förlusten men också att sorgen och saknaden kommer att vara en del av hennes liv så länge hon lever.

– Det är oerhört tragiskt. Det är ju inte så man ska förlora ett barn på. Det här är en tragedi och en oaktsamhet som har fått förödande konsekvenser, säger Marianne Andersson, mammans målsägandebiträde.