Sara har fått pappa Stuarts heta humör
Sara McManus är på medaljjakt med det svenska curlinglandslaget. På läktaren sitter pappa Stuart – som gjorde fyra säsonger med Öis 1988–1992. – Jag var lite av en bad boy, säger Stuart. – Jag har fått med mig en del av hans karaktärsdrag, säger Sara.
GP träffar pappa Stuart under matchen mellan Sydkorea och Sverige. Och så fort han hör ordet Göteborg skiner han upp.
– Det var fantastiskt bra, både jag och min fru älskar Göteborg. Om man ska flytta någonstans så är det dit. Men det har inte blivit så, tyvärr, säger han.
Stuart Mcmanus fostrades i Tottenham, blev proffs i Southampton, men kom på kant med sin omgivning och stack plötsligt till svenska Sandviken. – JA, JAG skulle bara spela i tre månader, mest för skoj. Men sedan stannade för jag tyckte det var så bra. Det var suveränt, mycket bättre standard på allting.
Det här var 1986, och två år senare ringde Bob Houghton, som då var tränare för Öis, och såg till att McManus blev göteborgare.
Skotten gjorde 65 seriematcher och 20 mål under tre säsonger för sällskapet och gjorde sig känd som en hårdför anfallare med starkt huvudspel. Och han stormtrivdes.
– Öis var ett riktigt bra fotbollslag. Jag hade en jättebra tid där, men tyvärr fick jag en korsbandsskada efter ett år där. Det sista året hade jag Torbjörn Nilsson som tränare, en jättebra coach. Sandviken är min hemstad, men om Örgryte hade sagt ”kom ner och var coach eller juniortränare”– det hade jag lätt gjort. För Göteborg är grymt, säger McManus.
Han var inte alltid populär hos motständarna. Och det finns även incidenter där han har tacklat domare – vilket han själv hävdar inte var medvetet. Men McManus medger att han var en hård spelare. – JAG VAR lite av en bad boy, ja. På plan alltså, haha. Jag tog i och var lite hårdare på tacklingar och sånt.
Hård men rättvis, jag har alltid tittat på bollen. Men jag hade den spelstilen från grunden. Och det funkade. Även om jag är lite kort i rocken så var jag otroligt duktig i luften.
Lika framgångsrik idrottare som sin dotter var han dock inte. Sverige förlorade visserligen mot Sydkorea och Japan under gårdagen, men har ändå goda chanser att nå semifinal i OS. Sara Mcmanus är inte allt för nedslagen efter förlusterna.
– VI KÄNNER oss väldigt, väldigt starka. Vi har en otroligt bra känsla i laget och ibland kan man behöva en förlust för att vakna till lite. Känslan är extremt bra. Vad har din pappa betytt för din karriär?
– Jättemycket, Han har ju tränat mig genom åren och varit med från start. Och jag har fått med mig en del av hans karaktärsdrag, så jag har ju väldigt mycket tävlingsdjävul i mig.
– Och ganska hett temperament som – för det mesta – är en fördel ute på banan. Han kallar sig själv bad boy? – Ja, haha. När jag själv spelade fotboll var jag nog ganska lik honom, men det har lugnat ner sig lite genom åren. Och det går inte riktigt att ha den attityden ute på banan här, det gäller att vara lite mer lugn.
Det var faktiskt mamman i familjen McManus som föreslog att hela familjen skulle gå och testa curling när Sara och hennes syster Jonna var små. – HON HÖLL på i ungefär två timmar, sedan slutade hon. Resten av familjen fortsatte, berättar Stuart.
– Jag började spela, och sedan började tjejerna. Och efter ett par år var började jag coacha dem. Det var jag och Mikael Hasselborg (OSskippern Anna Hasselborgs far) som coachade tillsammans när de vann JVM 2010. Man såg då att det skulle bli något.
Det ser ut att bli något bra här i OS också?
– Ja, absolut, det finns möjligheter. Det blir i alla fall minst en medalj, det tror jag. Då skulle jag bli överlycklig, säger Stuart.
”Vi känner oss väldigt, väldigt starka. Vi har en otroligt bra känsla i laget och ibland kan man behöva en förlust för att vakna till lite.” SARA McMANUS