När det kliar i Google-Öingrarna

du är ju journalist!” Jag är rädd för att vi har värvat två personer till vårt lag på felaktiga grunder, men biter mig i tungan. Jag är visserligen journalist, men hur bra det gör mig på att quizza, det är en annan sak. Titeln professor kan ge dig en viss tyngd i alla ämnen du uttalar dig om, även om det egentligen är idrottsvetenskap du kan. På samma sätt verkar folk anta att en journalist har koll på allt.

Förr fick man allmänbilda sig genom att trycka in all kunskap i huvudet, sen kom Google. Internet och sociala medier ger oss möjligheten att hålla koll på och lära oss om mycket mer än vad vi hade haft tillgång till annars. Men fastnar kunskapen i huvudet? Nu sitter vi här, det är mitt allra första krogquiz – och alla runt bordet får sätta sig på händerna för att inte googla. Vi vet ju att alla svaren finns där, så nära men ändå så långt bort.

Vad är det vi gillar så mycket med frågesporter? Vi gillar att titta på tävlingar, i allt från sport till mat till Expedition: Robinson. Men i dessa tävlingar deltar man inte själv. När du ser På spåret så är du med, du mumlar gissningar och nickar jakande för att ”det var precis det du tänkte säga”. I ett quiz får vi visa vad vi kan, men det blir heller aldrig lika smärtsamt tydligt vad vi inte kan. När jag var liten trodde jag alldeles för länge att Sverige låg till vänster om Norge – ”för vi har ju en kust!” – något som gjorde min mamma minst sagt frustrerad. Jag sa länge att jag skulle åka ”ner till Stockholm” och ”upp till Halmstad”. Det är inget jag är direkt stolt över, och jag vågar säga att jag har bättre koll i dag. Men skulle quizet handla om geografi – då väntar total förödmjukelse.