En hårdare syn på fattigdom
Hatet och fientligheten mot utsatta EU-medborgare i Göteborg har ökat och de som tigger på gatan får mindre i sina muggar i dag än för fem år sedan. Samtidigt har fler fått hjälp sedan fattigdomen blev synlig på våra gator och samhällets insikt i problema
NYHETER: Synen på utsatta EU-medborgare har förändrats, enligt Ulrika Falk, som jobbar som verksamhetssamordnare på Göteborgs Räddningsmission. ”Nu är det som det skett en empatimättnad”, säger hon.
Synen på och villkoren för utsatta EU-medborgare har förändrats under de tio år som gått sedan det blev allt vanligare att se fattiga människor be om pengar på Göteborgs gator. Ulrika Falk, som jobbar som verksamhetssamordnare för utsatta EU-medborgare på Göteborgs Räddningsmission, har på nära håll följt situationen under åren.
– Runt 2008-2010 kom fattigdomen hit som en chock för oss. Den möttes av enorm empati och engagemang. Nu är det som att det skett en empatimättnad. Det är så smärtsamt att se utsatta människor att man gärna vill att problemen ska vara lösta. Man har stöttat och hjälpt och har inte tålamod längre.
Ulrika Falk säger att det är omöjligt att säga hur många utsatta EUmedborgare som försörjer sig i gatumiljön i dag, men är övertygad om att det är betydligt färre som tigger nu än för några år sedan.
– Delvis beror det på att de som kunnat vara här över tid har kunnat förbättra sin materiella standard genom pengar de fått ihop här. Andra har varit borta från sina barn länge och vill hem. En del är slitna. Det är ett tufft liv. Man orkar inte hur länge som helst.
– De får också mindre pengar nu. Det beror bland annat på det kontantlösa samhället, men också på att folk tror att det inte gör skillnad om man ger. Men det gör det.
Hon har sett hur pengar som skickats till familjen kunnat förbättra levnadsvillkoren i hemlandet. Bostäder har rustats upp, barn har kunnat gå till skolan, fattigdomen har mildrats något.
Hatbrotten och fientligheten mot dem som tigger har ökat. Enligt Ulrika Falk hänger det tätt samman
med rapportering om kriminalitet i samband med tiggeri.
– När några bulgarer i Göteborg blev dömda för brott blev flera av de som sitter och tigger spottade på och kallade maffia, fast de inte hade det minsta med det att göra. Det är ren rasism. Människor blir jätterädda.
På Räddningsmissionen håller man ögonen öppna, men betonar att det i de allra flesta fall inte handlar om kriminalitet bland de som tigger.
– Men det finns. Där samhället steppar ut, steppar andra krafter in, säger Ulrika Falk.
dEBattEn oM FÖrBud
mot tiggeri påverkar också den allmänna synen på fattiga EU-medborgare. Det är en förenklad och populistisk diskussion som slår väldigt illa, menar hon.
– Som att det skulle stödja ett utnyttjande att skänka pengar. Men det är utnyttjandet av svart arbetskraft och trafficking, där människor lever under slavliknande förhållande, som är det jättestora samhällsproblemet. Där borde det stora engagemanget finnas. Det får florera mer eller mindre fritt – för att det inte syns, medan tiggeriet är synligt.
En hel del har utvecklats till det bättre under åren. Som samhällsinformation och sociala insatser för EU-medborgare. Här ligger Göteborg jämförelsevis bra till, enligt Ulrika Falk.
– Några har kunnat få jobb och etablera sig här. Andra har fått stöd och hjälp att kunna återvända hem. Kunskapen har ökat kring rättigheter och skyldigheter, både bland målgruppen och bland oss som arbetar med dem.
Hon menar också att kunskapen om komplexiteten i fattigdom har fördjupats.
– Vi har insett att det här inte är något man löser över en natt eller som projekt. Det krävs massiva insatser över tid för att häva fattigdom. Det tror jag vi vet i Göteborg i dag.
I dag saknar Göteborg härbärge för dem som inte har tillgång till trygghetssystemen och saknar tak över huvudet. I nuläget fungerar nattöppen kyrka som övernattningsplats.
– Vi letar desperat efter lokal för härbärge, som helst ska rymma 70 till 100 platser. Just nu finns en politisk vilja i Göteborg att avhjälpa den akuta nöden med nattplatser.
EnliGt En ÅrSraPPort
från kommunen ökade antalet olovliga bosättningar något under förra året, från 131 år 2016 till 145 år 2017. Men enligt Franky van Vossel som ansvarar för avhysningar av illegala bosättningar på fastighetskontoret, är det jämförelsevis få utsatta EU-medborgare i Göteborg i dag.
– Just nu finns ett tiotal aktiva bosättningar som jag känner till – tält eller kojor, med plats för en eller två personer, säger han.
Allmänheten brukar vara snabba med att rapportera in illegala bosättningar, men vid fastighetskontorets senaste månadsuppföljning var många ärenden avskrivna och inga nya synpunkter hade kommit in.
Han berättar också att det blir allt mer ovanligt att fordon används som sovplatser. För inte så länge sedan bodde till och med barnfamiljer i bilar på parkeringen på Heden. GP berättade om det 2016.
– Det enda stället där det förekommer regelbundet att folk bor i bilar är på pendelparkeringen vid Delsjön. Där brukar det stå en femsex bilar.
Ulrika Falk och Räddningsmissionen märker att folk körs bort från bosättningar i högre grad i dag. Det är bra, men då måste det finnas alternativ för hemlösa.
– Människor ska inte bo utomhus. Det är inte bra för någon. Det blir en olägenhet för andra och är jättesvårt för dem som bor där.
”Människor ska inte bo utomhus. Det är inte bra för någon. Det blir en olägenhet för andra och är jättesvårt för dem som bor där.” uLrIKA FALK