”Den här gången kommer jag hem med två tomma händer”
Mihai Vasile kom till Göteborg första gången 2011. han hoppades få jobb för att kunna försörja sin familj. i dag pantar han burkar från morgon till kväll. Men inkomsterna är knappa och den här gången återvänder han tomhänt till rumänien.
Han möter oss vid Chapmans torg och har med sitt bagage i resväska på hjul. Natten har han tillbringat i nattöppen kyrka. Helst av allt skulle han bara vilja åka hem nu, berättar han för oss och Martin Körnigson från Göteborgs räddningsmission, som är med och tolkar.
–Jag brukar alltid ta mig hem till högtider. Men den här påsken hade jag inte pengar till biljett för att kunna åka hem.
Det har blivit svårare att få ihop pengar, säger han. Attityderna hos svenskarna har förändrats. Många väljer att bara titta bort.
– Mycket är annorlunda jämfört med för några år sedan. Jag märker en större misstänksamhet, att fler tror att jag stjäl. Jag skulle aldrig kunna göra det. Men människor drar alla över en kam för att någon stulit.
Mihai Vasile är 29 år och kommer från en stad i norra Rumänien. Han är ensamstående pappa till en åttaårig flicka, som hans mor tar hand om när han är i Sverige.
– Jag har varit här några månader den här gången. Jag saknar min lilla flicka så, säger han och visar bilder på dottern.
Det är fattigdomen, arbetslösheten och den utsatta situationen för romer i hemlandet som fått honom och många andra att söka sig till Sverige.
– Om jag hade kunnat få ett jobb hemma hade jag inte varit här, säger Mihai Vasile. Jag tycker om att jobba. Helst med snickerier, men jag kan lite av varje. SEdan Mihai VaSilE kom till Göteborg första gången för sex år sedan har han försökt få arbete, men utan att lyckas. Nu pantar han burkar. Börjar leta på morgonen och håller på fram till kvällen.
– I går fick jag ihop 80 kronor. Jag har även tiggt för att få ihop pengar. En gång kom en man fram och frågade om jag ville jobba. Jag fick måla och städa hos honom. Mannen sa att jag jobbade bra och det gjorde att jag fick jobb hos andra som han kände.
Det var arbete utan något kontrakt. Mihai Vasile berättar att han jobbade mellan klockan 9 och 17 och fick 300 kronor per dag, vilket hade betytt en månadslön på 6 000 kronor. EnliGt Mihai VaSilE är en normal lön i Rumänien 2 000 kronor per månad. Barnbidraget är 200 kr.
– Det räcker inte till för att leva. Hade jag tjänat 300 kr om dagen i Rumänien hade jag inte kommit hit. Då hade stannat hemma i stället för att kämpa här.
Vad skulle du gjort om du var kvar i rumänien?
– Jag hade kanske kunnat få dagjobb ibland. Då skulle jag få 100 kronor per dag de dagarna jag hade fått jobb.
Vad tycker du om Sverige?
– Det har varit och är fortfarande ett bra land. Jag är mycket tacksam för den hjälp jag fått.
Vad säger du om att en del vill förbjuda tiggeri?
– Det är fel. Om man vill få bort tiggandet på gator borde man erbjuda jobb. Vad skulle du göra om du inte hade jobb? Om du har ett barn att försörja? Vad skulle du göra? Om man inte kan få arbete måste man hitta andra sätt. Alla måste ju leva.
känner du dig trygg här?
– Om jag hade någonstans att bo skulle jag göra det. Men. Nej. Det finns alla möjliga människor. Även om det är bättre i kyrkan än när jag sov i skogen är jag rädd och orolig där med.
hur har du klarat den kalla vintern?
– Det har varit tufft. Ibland har jag varit i Nordstan och på centralen för att värma mig. Ibland letar jag mat bland affärernas sopor. I dag vet jag att de serverar varm soppa hos Smyrna. En Stor dEl av de pengar Mihai Vasile lyckats få ihop under vistelsen i Sverige går till dotterns skolgång. Hennes framtid är viktigast av allt, säger han.
– Men det är svårt att få pengarna att räcka till. Den här gången kommer jag med två tomma händer när jag återvänder. Det är första gången jag kommer hem tomhänt.
Han visar en bild på sin dotter igen. Hon har långt blont hår. Hon ser svensk ut, säger han.
– Det gör ont i själen att veta att de kanske inte har mat därhemma.