Inspirerande om Faust

Maria Edström läser en bok som vill folkbilda och visa hur teatern ”tänker”. Bokförlaget Korpen ”Goethe – var det inte han som skrev Schiller?” Så kan en nutida student uttrycka sig enligt Tomas Forser, litteraturprofessor och kritiker som skrivit den nätta volymen Faustbrev – tankar om en klassiker. Kanske tänkte han sig sin student som läsare till boken, som innehåller de brev han som dramaturg skrev till alla som jobbade med regissören Peter Oskarsons uppsättning av Faust i Gasklockan i Gävle 2015.

För Forser verkar såväl vilja folkbilda som visa hur teatern ”tänker”. Och vare sig man såg föreställningen eller inte (jag såg den aldrig) så har man behållning av läsningen. Oftast dokumenteras en teaterföreställning i intervjuer eller i reportage om hur det rent konkreta arbetet på scenen bland skådespelare, scenografer och ljussättare växer fram. Betydligt mer sällan får vi veta om idéerna, tankarna, om den intellektuella påverkan som präglat en uppsättning.

Goethe, 1749–1832, levde på det turbulenta trappsteget till moderniteten och skrev på sitt stora drama Faust hela livet. Stycket bygger på den medeltida myten om doktor Faustus som köpslog om sin själ med djävulen och temat har varierats genom historien. Goethes liksom ”samplade” version av sin tids litterära diskurs och kanon inbjuder varje tidsepok att göra sin tolkning och styckets fria form öppnar för oräkneliga teatrala lösningar. FORSER BJUDER GENERÖST på tips och insikter; föreslår läsning av Eckermanns helt oemotståndliga Samtal med Goethe som jag kastar mig över. Som poddar från tidigt 1800-tal! Den unge Eckermann lyssnar och kommenterar och den åldrade Goethe uttalar sig om allt från de gamla grekerna och Shakespeare till hur man inreder ett hem och varför Napoleon är så beundransvärd. Trots en sanslös idealisering av Goethe oavlåtligt spännande.

Med hjälp av teatermannan Guido Böhm behandlar Forser i tre intressanta brev tre Faust-uppsättningar i Tyskland. Två av dem står som motpoler. Klaus Michael Grübers uppsättning 1982 var reducerad, avskalad, kraftigt nerstruken och den 77-årige skådespelaren Bernhard Minetti talade knappt hörbart på en svagt upplyst scen. Efter Auschwitz, efter delningen i öst och väst, efter Baader Meinhofterrorismen, var bara en skärva och en skugga kvar av den tyske national-hjälten Faust – så tänker jag om en uppsättning jag nästan skulle ha sålt min själ för att ha sett. HELT MOTSATT VAR Peter Steins uppsättning på Expo-2000 i Hannover, en ”Faust Fullständig” som huvudrollens Bruno Ganz kallade stycket som spelades i sin helhet under två hela dagar. En teatergala som sprängde Faust ut ur teatern in i ”eventet”. Klassikern

Inspirerade av Tomas Forsers stimulerande Faustbrev hoppas jag att nya generationer skapar sina Faust-variationer av teatern och världen

som livsstilskonsumtion i vår tid av yta och sken? Faust är en man för alla tider.

Bokens sista brev ställer frågor om vår värld, klimat och etik och tycks mig väl vittomfattande, placerar också Forser själv mitt i sin 40-tals-generations väl optimistiska syn på teatern och dess makt. Men inspirerad av hans stimulerande Faustbrev hoppas jag att nya generationer skapar sina Faust-variationer av teatern och världen.

Eftersom Tomas Forser är tidigare medarbetare på GP:s kultursida recenseras boken av Maria Edström, kritiker på Expressen Kultur.

Fotnot: