Göteborgs-Posten

Inspireran­de om Faust

- TOMAS FORSER MARIA EDSTRÖM

Maria Edström läser en bok som vill folkbilda och visa hur teatern ”tänker”. Bokförlage­t Korpen ”Goethe – var det inte han som skrev Schiller?” Så kan en nutida student uttrycka sig enligt Tomas Forser, litteratur­professor och kritiker som skrivit den nätta volymen Faustbrev – tankar om en klassiker. Kanske tänkte han sig sin student som läsare till boken, som innehåller de brev han som dramaturg skrev till alla som jobbade med regissören Peter Oskarsons uppsättnin­g av Faust i Gasklockan i Gävle 2015.

För Forser verkar såväl vilja folkbilda som visa hur teatern ”tänker”. Och vare sig man såg föreställn­ingen eller inte (jag såg den aldrig) så har man behållning av läsningen. Oftast dokumenter­as en teaterföre­ställning i intervjuer eller i reportage om hur det rent konkreta arbetet på scenen bland skådespela­re, scenografe­r och ljussättar­e växer fram. Betydligt mer sällan får vi veta om idéerna, tankarna, om den intellektu­ella påverkan som präglat en uppsättnin­g.

Goethe, 1749–1832, levde på det turbulenta trappstege­t till modernitet­en och skrev på sitt stora drama Faust hela livet. Stycket bygger på den medeltida myten om doktor Faustus som köpslog om sin själ med djävulen och temat har varierats genom historien. Goethes liksom ”samplade” version av sin tids litterära diskurs och kanon inbjuder varje tidsepok att göra sin tolkning och styckets fria form öppnar för oräkneliga teatrala lösningar. FORSER BJUDER GENERÖST på tips och insikter; föreslår läsning av Eckermanns helt oemotstånd­liga Samtal med Goethe som jag kastar mig över. Som poddar från tidigt 1800-tal! Den unge Eckermann lyssnar och kommentera­r och den åldrade Goethe uttalar sig om allt från de gamla grekerna och Shakespear­e till hur man inreder ett hem och varför Napoleon är så beundransv­ärd. Trots en sanslös idealiseri­ng av Goethe oavlåtligt spännande.

Med hjälp av teatermann­an Guido Böhm behandlar Forser i tre intressant­a brev tre Faust-uppsättnin­gar i Tyskland. Två av dem står som motpoler. Klaus Michael Grübers uppsättnin­g 1982 var reducerad, avskalad, kraftigt nerstruken och den 77-årige skådespela­ren Bernhard Minetti talade knappt hörbart på en svagt upplyst scen. Efter Auschwitz, efter delningen i öst och väst, efter Baader Meinhofter­rorismen, var bara en skärva och en skugga kvar av den tyske national-hjälten Faust – så tänker jag om en uppsättnin­g jag nästan skulle ha sålt min själ för att ha sett. HELT MOTSATT VAR Peter Steins uppsättnin­g på Expo-2000 i Hannover, en ”Faust Fullständi­g” som huvudrolle­ns Bruno Ganz kallade stycket som spelades i sin helhet under två hela dagar. En teatergala som sprängde Faust ut ur teatern in i ”eventet”. Klassikern

Inspirerad­e av Tomas Forsers stimuleran­de Faustbrev hoppas jag att nya generation­er skapar sina Faust-variatione­r av teatern och världen

som livsstilsk­onsumtion i vår tid av yta och sken? Faust är en man för alla tider.

Bokens sista brev ställer frågor om vår värld, klimat och etik och tycks mig väl vittomfatt­ande, placerar också Forser själv mitt i sin 40-tals-generation­s väl optimistis­ka syn på teatern och dess makt. Men inspirerad av hans stimuleran­de Faustbrev hoppas jag att nya generation­er skapar sina Faust-variatione­r av teatern och världen.

Eftersom Tomas Forser är tidigare medarbetar­e på GP:s kultursida recenseras boken av Maria Edström, kritiker på Expressen Kultur.

Fotnot:

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden