Fänrik Flip blev ingen flopp

Mort Walker, skapare av serien Knasen, avled nyligen. Jag berättade lite om honom i förra spalten, bland annat om hans signeringssuccé på Bokmässan i Göteborg 1988. Det var alltid stimulerande att prata med honom.

På en seriefestival i Genua 1972 kom vi att diskutera bristen på seriefigurer med svart hudfärg. verklighet”, sa de. Med all rätt.

– I nästan ett år funderade jag på detta problem – för ett problem var det ju: om jag skulle teckna en svart soldat som var lika lat som Knasen skulle jag få kritik. Om han var lika dum som Nollan skulle det bli ännu värre. Jag gjorde utkast efter utkast utan att känna mig nöjd.

– En natt drömde jag fram den perfekte killen: en officer!

– Vilken lättnad! Du förstår, det hade funnits en hel del svarta personer i serierna under årens lopp, men de hade nästan alltid varit lättjefulla, underordnade. Min figur skulle inte bara vara jämställd, han skulle vara självironisk, ha självförtroende, han skulle vara en ledare!

– Jag presenterade konceptet för King Features Syndicate, min distributör. Som inte alls tände på det: ”Knasen är en av USA:s toppserier – varför äventyra nåt?” ”Därför att jag måste”, svarade jag. DEN 5 OKTOBER 1970 gjorde med fänrik Flip sin ogenerade entré i amerikansk press. Mottagandet blev omtumlande för Walker. En del sydstatstidningar hotade med att säga upp sina abonnemang på serien, flera vägrade att publicera stripparna med den svarte fänriken.

– Dessutom fick jag hatbrev från både vita och svarta. Men efter några månader lugnade det ner sig, läsarna insåg att jag inte menade något illa. Tidningarna som hade nobbat mig kom tillbaka och vi fick ett hundratal nya tidningar i Karibien och andra sydamerikanska länder. Det började komma kärleksbrev, en svart kvinna i Kalifornien skickade mig en låda apelsiner.

Friheten att göra förändringar är det roliga med serier, tyckte Mort Walker.

– Man behöver inte bli fast i sina misstag, man är hela tiden fri att göra nya misstag! KNASEN STARTADE 1950 och handlade i början om ett gäng collegegrabbar och var ingen framgång. Men efter något år flyttade Walker över collegegrabbarna till en militärförläggning – varpå serien tog fart så det förslog.

– När något inte fungerar, får man försöka med något annat, konstaterade Mort Walker.

Genom åren introducerade han nya karaktärer, de som fungerade fick stanna, de som befanns för tråkiga fick sparken. En och annan genomgick stora förändringar.

– Schassen till exempel var ganska slank i början och han OMDEBATTERAD. hade fru och barn. Dem opererade jag bort. Och Schassens tand vandrade länge omkring i hans mun tills den fann sin slutliga plats lite på sidan i underkäken. FÄNRIK FLIP FICK stanna i serien. Han är naturligtvis särskilt uppskattad av svarta läsare. Men när det uppdagades att en penna hade försvunnit i hans yviga frisyr knorrade vissa av dem. P. S.

Från Magnus Casinowsky har jag fått en bra Göteborgshistoria, så lydande:

Min far var läkare på 50- och 60-talet och hade sin mottagning på Linnégatans nedre del. I stadsdelen cirkulerade många så kallade ”kållar”.

En dag när han var ute och rastade vår hund mötte han en av dessa kållar, varvid följande dialog utspelade sig:

– Dô, har du en 25-öring te en köpp?

Farsan som var inte på humör för välgörenhet nekade. Tjatet fortsatte:

– Dô snälla ...

– Nej, jag har inga pengar på mig!

– Men du, du kan la, snälla ... 25 öre ...

Veknande stoppade far ner handen i fickan och fick tag på ett mynt, en 50-öring, som han räckte över.

Kållen stirrade på myntet och sa: – Harre javvlar .... Dô, jag bjur på en köpp!