Det blir allt tydligare att de politiska skiljelinjerna inte längre går mellan höger och vänster.
Liberalismen. När Sverige går till val i september kan vi antingen gå i Frankrikes och Tysklands spår där vi möter utmaningar genom samarbete, eller så kan vi välja Ungerns, Polens och Italiens väg och avskärma oss från omvärlden. För Liberalerna är svare
Cecilia Wikström (L)
Idagarna samlas Sveriges mest EU-optimistiska parti Liberalerna sina företrädare till riksmöte i Västerås för att diskutera de framtida utmaningar och möjligheter som vårt land står inför. Med en utblick runt om i världen är det allt tydligare att de politiska skiljelinjerna inte längre går mellan höger och vänster utan mellan partier som ser på framtiden med optimism och framtidstro och de som längtar tillbaka till någon suddig vision om fornstora dagar. Motsatsparet brobyggare och murbyggare och partier som vill röra sig mot frihet respektive de som vill öka ofriheten är en annan axel som framstår tydligt i svensk politik.
Utvecklingen går allt snabbare, i en takt som för många kan kännas lite skrämmande. Hans Roslings nyligen utkomna bok Factfulness ger oss en nyttig och välgörande påminnelse om att mycket i världen faktiskt har blivit bättre.
90 procent av världens flickor går numera i skolan. Världen har förändrats radikalt till det bättre när det rör människors dagliga liv nästan hur man än mäter de senaste 50 åren, även om många utmaningar och problem återstår att lösa.
Oroande utveckling
Morgondagens utmaningar kommer inte att lösas av politiker som bara värnar gårdagens lösningar och drömmer sig tillbaka. De kommer att lösas av dem som värnar samarbete med andra, som bejakar modern teknik, nya vetenskapliga framsteg och som värnar om de grundläggande värderingar och individuella rättigheter som vi har byggt den europeiska unionen på.
Vi ser dessvärre en oroande utveckling i europeiska länder, som Ungern och Polen, där medborgarnas rättigheter inskränks, rättsstatens politiseras, media kontrolleras och där friheten steg för steg monteras ned. Vi ser samtidigt en stark motståndskraft hos medborgare i dessa länder och en tilltagande vilja från andra europeiska länder att träda till dessa medborgares försvar.
Vi måste klargöra hur stora multinationella företag, som Facebook och Google, hanterar våra personuppgifter. Realistiskt sett så kan detta bara hanteras på europeisk nivå. Att säkra att stora multinationella företag betalar rättmätig skatt för sin verksamhet i EU kräver ett förbättrat samarbete mellan medlemsländerna och EU:s institutioner.
Vi ser hur plast förorenar våra hav, luftföroreningar i våra städer och hur den allvarliga klimatkrisen kräver hållbara lösningar. Samtidigt ser vi hur modern teknik, välfungerande och offensiv miljölagstiftning och internationell samverkan kan bidra till att hitta lösningar.
I det italienska valet i mars såg vi resultatet av att övriga EU-länder vägrat bistå Italien med en solidarisk flyktingpolitik, utan i stället hänvisat till förlegade asylregler om att Italien på egen hand måste ta hand om alla migranter som anländer till Europa. De anti-europeiska och populistiska krafterna gick starkt framåt på grund av att människor tappat tron på ett EU där vi löser våra svårigheter gemensamt.
I september går Sverige till val. Kommer nästa svenska regering att gå i Frankrikes, Tysklands och Nederländernas fotspår, där regeringar med kraftfulla liberala partier ingår har bildats, där man försvarar grundläggande mänskliga rättigheter, samarbetar och driver en politik för att möta morgondagens utmaningar, eller kommer Sverige att gå mer mot en ungersk, polsk eller italiensk utveckling, som strävar efter att Sverige avskärmas från omvärlden?
För Liberalerna är svaret enkelt. Ett litet exportberoende land som Sverige kan inte avskärma sig från resten av världen. Vi måste konstatera att globaliseringen är här för att stanna och att vi bäst möter de utmaningar vi står inför om vi accepterar detta faktum, bejakar alla de möjligheter den för med sig och försöker hantera de svårigheter vi möter tillsammans med övriga EU-länder.
När Donald Trump hotar med handelskrig och vill riva ner de multilaterala institutioner som reglerar världshandeln, så måste vi inse att bara tillsammans är EU tillräckligt starkt för att försvara frihandeln i världen.
Tillsammans är vi starka
Genom att utveckla den inre marknaden och återupprätta våra yttre gränser, samtidigt som vi värnar den fria rörligheten inom unionen, bygger vi välstånd för oss alla. Genom en aktiv bistånds- och utrikespolitik kan vi stödja fred, frihet, mänskliga rättigheter och stötta framväxten av fler demokratier i vår omvärld.
När stora multinationella företag spelar ut EU:s medlemsländer mot varandra för att försöka undvika de skatter som alla andra företag betalar eller missbrukar sin dominerande ställning på marknaden, så är det bara EU som har tillräckligt starka muskler för att bjuda motstånd och upprätthålla en fri och rättvis konkurrens.
När vi agerar tillsammans i EU kan vi lägga grunden till en framtid där vi klarar av att möta globaliseringens utmaningar. På egen hand tvingas varje land att inse att i morgondagens värld så är ensam inte stark, utan bara väldig ensam.