Vidrigt våld med ett fint syfte
Ålder: 18 år
SIE Santa Monica Studio
Efter åtta tysta år för huvudserien är God of War tillbaka. Det nya spelet till Playstation 4 är tänkt både som en uppföljare, såväl som en omstart, av hela den Playstation-exklusiva actionserien.
I spelet möter vi återigen spartanen Kratos som efter att ha jämnat Olympos och hela den grekiska mytologin med marken i de tidigare spelen nu insett att han har något av ett våldsproblem. Därför har han flytt norrut och hamnat mitt i den nordiska asatron komplett med Oden, Tor, ulvar, troll och Midgårdsormen. Här har han fått en son, Atreus, tillsammans med en kvinna som vid spelets start precis har dött. Hennes sista önskan är att Kratos och Atreus ska resa till den högsta platsen i landet för att sprida hennes aska. Kratos känner inte sin son. Men han känner sig själv. Och han vill inte att Atreus ska växa upp och bli som honom. GOD OF WAR är ett väldigt ambitiöst spel. Ett som försöker kombinera interaktivt litterärt berättande om cirklar av våld, barnmisshandel och faderskomplex med underhållning där du ska kasta förtrollade yxor i huvudet på troll som är så grafiskt högupplösta att Sony kan sälja sin senaste omgång med 4K-tv-apparater. En bekant balansakt mellan konst och kommers alltså som inte alltid fungerar men som här gör det tillräckligt ofta för att vara intressant. Utvecklaren Santa Monica har i vilket fall tagit i från tårna för att göra den, helt ärligt ganska trötta God of War-serien, relevant på ett nytt sätt genom att skrota både den gamla spelmotorn och spelvärlden. Att låta den grekiska mytologin glida över i asatron känns som ett inspirerat val (fast visst hade det varit häftigt om Kratos slogs mot Jesus istället?) och Santa Monica har valt att vara mer återhållsam med seriens forna actionbombasm till förmån för en upplevelse som känns mer intim och personlig. Kratos och Atreus road trip
UTVECKLING.
Det är ett spel om pojkar, stora som små, som växer upp. Inte till män, utan något ännu större; människor.
Att låta den grekiska mytologin glida över i asatron känns som ett inspirerat val (fast visst hade det varit häftigt om Kratos slogs mot Jesus istället?)
(fast mest åker de båt) genom Midgård är lång och bjuder på en varierad kombination av utmanande action, smarta pussel, en del onödigt klättrande och några väl avvägda episka boss-fajter.
För att fånga föräldraperspektivet har spelkameran låsts klaustrofobiskt över Kratos axel och det begränsade synfältet ökar också på intensiteten i de nu betydligt svårare och bättre designade striderna och övriga actionscener. Likt tidigare delar är God of War ofta så våldsamt att spelet borde ha släppts ihop med en spypåse men nu känns det inte längre som att våldet skildras som något häftigt utan som något brutalt och otäckt. DET ÄR SOM att God of War, likt Kratos, vill göra upp med sitt eget problematiska våldsromantiserande förflutna och i stället visa på hur världen ser ut för en person som bara kan kommunicera med sina vapen och plötsligt måste uppfostra ett barn. Det är ett spel om pojkar, stora som små, som växer upp. Inte till män, utan något ännu större; människor.