FREDRIC ASKERUP:
”Biljardpalatset skapar en helkvällsupplevelse som sticker ut och som man heller kanske inte glömmer.”
Även om biljardhaken har svårt att bli av med bilden av svajande belysning, tung ringlande rök, whisky-å-öl och osköna snubbar i mysbyxor och hoodie (samt cowboyhatt då), var det rätt länge sen de få överlevande biljard-barkoncepten förvandlades. I dag är de snarare ett upplevelsecentrum där även maten och drycken måste hålla en viss nivå för att kunna fylla dessa stora lokaler.
LÄNGST I STAN har Biljardpalatset kommit. Kanske har man lyckats då man har ganska höga priser – och håller borta ett visst klientel med betalgarderob och den numera ovanliga hälsningsskylten ”18 år och vårdad klädsel”? 20 kronor att hänga in jackan. Det inglasade museala cigarrskåpet med Cohibas står också kvar som en relik från förr då biljarderna rökte.
Biljardpalatset har rätt länge haft ett gott rykte som väldigt bra lunchkrog. Som kvällsbrasserie har det dock varit lite tystare. Folkrecensionerna i luften är dock rätt svajiga; lite himmel och helvete, skulle man kunna säga, även om huvuddelen är fritidsgårdspositiva. Kombinationen biljard och bärs är ju en rätt trevlig kombo – om man slappnar av lite.
Det är tisdag eftermiddag, men redan mindre klungor av folk i brasseriet – som man lyckats göra både intim och klassiskt murrig med mörkt trä och äkta fotogenlampor. Vi ackompanjeras av bollklappret från några biljardbord lite längre in i markplansdellokalen. Det här är ju en riktigt stor lokal med två våningar; undervåningen är enkom för biljard och shuffleboard-spel – och ännu en bar.
SERVITRISEN ÄR NY, så det får vi ha överseende med, men vi älskar ju sharing-konceptet och här är det en 65 centimeter (ja, vi kontrollmätte med en ny app) lång planka med många mumsigheter. För det första, den på krogen tyvärr allt för ovanliga styckdetaljen skirt steak, som här är perfekt grillade slamsor som får oss att jubla tillsammans med perfekta frittar och en slags salladshög bestående av bland annat spetskål, grillade sparrisar, picklad gulbeta och som rörts ihop bara för att sedermera bli nedskvättad av en finfin vinägrett.
Med två jättegoda friterade auberginbollar rullar vi vidare på biljardplankan och tuggar även in på en noga utvald chorizo, samt enkla miniburgare som höjs av bra kött och en pådaskad färskostkräm. Less is more. Allt håller verkligen måttet och mer därtill, det är kreativt och det är ju det vi gillar.
ENDA MISSTAGET ÄR doppet. En sötmeningslös pumpakräm (kan inte alla sluta med pumpa nu?) och en mesig avokadosmetana som inte heller den tillför nåt.
Det förstör inte plankan egentligen, men det finns roligare dipp och såser i världen.
Under alla maträtter finns förresten dryckesrekommendationer, vilket är ett fiffigt tilltag, speciellt när servicen varken har koll eller knappt har systembolagsåldern inne, men när vi själva kollar upp vad glasen kostar (160 kr, till vår plankrätt), så får denna budgetKrogkoll backa ner till det mindre märkvärdiga husets vin. Inte heller en Pripps blå-stöl för 66 spänn är prisvärt.
MED DET SAGT; Biljardpalatset skapar en helkvällsupplevelse som sticker ut och som man kanske inte heller glömmer. Speciellt inte om man vinner biljardmatchen sen.