Maktmissbruk och favörer i klassrummet
En förort till Bratislava år 1983. På grundskolan har man anställt lärarinnan Drazdechova (Zuzana Mauréry gör rollen med bravur) som också är ordförande i det lokala kommunistpartiet. Drazdechova inleder undervisningen med att alla elever i klassen måste resa sig upp och berätta vad deras föräldrar har för arbeten. Varför vill hon veta det?
ETT HOPP NÅGRA månader framåt i tiden, till ett extrainsatt föräldramöte. Något dramatiskt har inträffat, men vi får inte veta vad förrän när filmens regissör Jan Hrebejk börjar lägga ut pusselbitarna och växla mellan filmens nutid och tillbakablickar.
Vi får se att klassens nya fröken är en kvinna som cyniskt använder sig av sin maktposition för att ge sig själv favörer. Hennes metoder för att få tjänster (till exempel en tvättmaskin lagad) utförda kan liknas vid utpressning. De föräldrar som inte ställer upp på lärarinnans krav ligger risigt till, i betydelsen deras barn kommer att få sänkta betyg. I princip alla, inklusive skolans rektor, är rädda för den här lärarinnan, som på sätt och vis kan liknas vid Caligula, spelad av Stig Järrel, i Alf Sjöbergs filmklassiker Hets (1944).
VAD JAN HREBEJK vill ha sagt med den delvis självbiografiska Vår nya fröken är att kommunismen i Tjeckoslovakien på det tidiga 1980-talet inte hade något som helst med demokrati att göra. Det var ett genomkorrumperat samhälle där den som kommit på kant med partiet inte hade så värst mycket kvar att leva för.