Centerpartiets stöd till regeringen för en destruktiv migrationspolitik är negativt för Alliansen.
Alexandra Boscanin
”DET ÄR ETT riktigt dåligt utformat förslag, illa framtaget”. Så beskriver C-ledaren Annie Lööf regeringens förslag om att låta så kallade ensamkommande få tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier (TT 24/4). Trots detta kommer hennes parti att släppa igenom förslaget, då de ”medmänskliga konsekvenserna” annars blir ”alldeles för stora”.
Därmed kommer förslaget att bli verklighet, trots Lagrådets invändningar om att ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Upp till 9 000 vuxna personer utan asylskäl kommer att få möjlighet att stanna i Sverige. Det är närmast att likna vid en amnesti riktad mot en särskild grupp. Det urholkar rättssäkerheten i migrationspolitiken genom att den blir mindre förutsägbar och fullständigt godtycklig. I stället för ordning och transparens kommer förslaget att förstärka de ryckiga och orättvisa dragen i svensk migrationspolitik som kommit att bli dess signum de senaste åren. VISST BÖR MAN sympatisera med de personer som kommit till Sverige med drömmar om en bättre framtid, för att sedan få ett avslag. I synnerhet som handläggningstiderna har varit långa och många har hunnit skapa sig en tillvaro här under tiden. Handläggningstiderna var ett problem i sig, men det var också symptom på något annat: Att antalet personer som sökte sig till Sverige under hösten 2015 vida översteg vad vi hade beredskap för.
Den krassa verkligheten är att vi inte kan hjälpa alla. Ekonomiska resurser är begränsade och i den mån Sverige har möjlighet att hjälpa andra så måste vi prioritera de som behöver det mest. Det är inte rättvist att den som lyckas ta sig hit ska få hjälp trots att asylskäl saknas, medan personer med verkligt skyddsbehov blir utan. Den som verkligen vill ha en medmänsklig migrationspolitik bör förespråka ett utökat kvotbaserat flyktingmottagande. I dag är kvoterna låga och övertrumfas helt av den grupp människor med resurser och kraft att ta sig till Sverige. Det var inte så det var tänkt att fungera. ÄVEN OM FÖRSLAGET i sig omfattar ensamkommande framförallt från Afghanistan, så skickar det signaler till alla som söker sig till Sverige. Signaler om att nej på pappret inte är ett nej i praktiken. Snarare är det ett ”kanske” som kan förvandlas till ett ”ja” om just den grupp man tillhör blir föremål för politisk opinionsbildning. I förlängningen riskerar det att leda till att fler personer med utvisningsbeslut håller sig undan i hopp om att de ska inkluderas nästa gång regeringen frångår huvudregeln om att det är skyddsskäl som ska avgöra huruvida man ska få stanna i landet.
Centerpartiets agerande är inte bara destruktivt ur ett migrationspolitiskt perspektiv, utan även för möjligheten att efter valet bilda en alliansregering. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har till skillnad från Centerpartiet insett vikten av en tydlig, rättssäker och transparent migrationspolitik. Hur ska dessa fyra partier kunna enas om en gemensam linje? Det är en fråga som kräver svar. Invandringen är, enligt Demoskops senaste mätning, väljarnas viktigaste fråga (Expressen 18/4). Den som röstar på ett borgerligt parti kommer att vilja veta vilken migrationspolitik som man röstar för.