Experten: Strid om valfrihet
ju som bekant inte ut som förr.
Allianspartierna är på offensiven. De har i många avseenden ett tacksamt läge. Vi hörde det i GP:s debatt och vi har hört det förr: det är skolor som underpresterar, förskoleköer som växer, ett näringslivsklimat och en nöjdhet i äldreomsorgen som inte är i nationell toppklass. ATT PEKA PÅ allt detta är förstås inga problem. Men frågan är om inte väljarna kommer att kräva besked om hur alliansen ska få rätsida på saken i god tid till valdagen.
Samma sak gäller Demokraterna. Att komma från ingenstans och bli tredje största parti i GP/ Sifos lokala mätning är inte bara en skänk från ovan. Det innebär också att övriga partier – och medierna – kommer att kräva konkreta svar från Martin Wannholt och hans partikamrater i högre utsträckning än tidigare.
Med 13 procent av väljarna bakom sig – låt vara i en opinionsmätning – blir det allt svårare att komma undan med svepande svar om att man ska ”lyssna på professionen”. Som om alla andra partier hittade på sin politik fritt ur hjärtat. Eller att alla som jobbar med en sak automatiskt klår allt vad utredningar heter.
Allt detta kommer att ställas på sin spets i valrörelsen. Men redan nu kan man konstatera att de nyare partierna – som Demokraterna men även Feministiskt initiativ – vitaliserar debatten och tvingar ut de etablerade partierna ur invanda mönster.
Som när Stina Svensson i ett hett inlägg talade om hur kvinnodominerade yrken under lång tid nedvärderats. Eller när Martin Wannholt krävde svar av de andra om var de tänker ta pengarna till allt de lovar.
Alla partier vill göra satsningar för att komma åt problemen med klyftorna och välfärden i Göteborg. Men ingen vill prata om var resurserna ska komma i från, det menar GP:s valexpert.
– Det var nästan en icke-fråga för politikerna, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Strax över två hundra personer hade samlats i Stenhammarsalen i Konserthuset för att följa GP:s valdebatt i går. UNDER DEBATTENS ANDRA AKT, som handlade om de ökande klyftorna i Göteborg, kom Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsen ordförande att klä skott för det mesta som gick fel.
– Man märker ju att nästan alla har anledning att vara kritiska, men så blir det i en valrörelse, säger GP:s valexpert Jonas Hinnfors.
Bortsett från den rödgröna kamraten Karin Pleijel (MP), var det hårda ord och inga visor från Emmyly Bönfors (C), Jonas Ransgård (M) och Jörgen Fogelklou (SD).
Ann Sofie-Hermansson tvingades nästan in i en roll där hon även behövde tala om vad som går åt rätt håll i staden, även om debatten hade fokus på problemen, sade Jonas Hinnfors.
– Hon kanske inte säger att allting är bra, men hon måste både säga att det finns en del problem och lyfta fram att det görs bra saker, säger han. ENLIGT JONAS HINNFORS var debatten ganska lågmäld, det hettade aldrig någonsin till i frågorna om integration och trygghet, som det ju så ofta gör i den nationella debatten.
– SD:s företrädare sa ingenting om invandrare, inget om återvandring, tonen var lite mjukare än vad man hade kunnat trott, förklarar han och fortsätter:
– Det är ju inget utav partierna som tycker att man ska ha brottslighet i förorten, men antalet poliser kan man ju inte göra något åt på kommunal nivå. Man blev lite bakbundna, debatten blev mindre hård. DAGENS HETASTE IDEOLOGISKA strid kom att ta plats under debattens tredje akt, säger Jonas Hinnfors. Diskussionen kom till stor del att kretsa kring valfrihet inom välfärden.
– Det var egentligen den enda frågan där det brann till, säger han.
Daniel Bernmar (V) och Stina Svensson (FI), menade på att välfärdsverksamheter ska drivas i offentlig regi. David Lega (KD), Helene Odenljung (L), och Martin Wannholt (D), menade tvärtom.
Den intensiva ordväxlingen visade sken av samma ideologiska strid som pågår i rikspolitiken, menar Jonas Hinnfors.