Folket segrade – nu är framtiden oviss
Efter tio år vid makten gav Serzj Sargsian vika för folkets vilja. Beslutet att avgå är en framgång för oppositionen i Armenien – men frågan är om det räcker med att bara byta premiärminister för att uppnå förändring.
”Folket vann!” Slagord, fyrverkerier och glädjedans har präglat gatubilden i Jerevan sedan Serzj Sargsian i måndags meddelade att han böjer sig för de omfattande protesterna och avgår som premiärminister. Men i går fick festen i huvudstaden ett allvarligt skimmer när många uppmärksammade årsdagen för folkmordet på armenier i Osmanska riket 1915.
– Det är en blandning av firande och sörjande på gatorna, säger Ana Nemsitsveridze-Daniels, organisationen Kvinna till kvinnas fältrepresentant för Armenien.
– Jag såg en kommentar om att Armeniens folk för första gången på 103 år känner sig hoppfulla den här dagen.
Redan 2015 varnade kritiker för att den dåvarande presidenten Sargsian skulle försöka klamra sig fast vid makten genom att driva igenom en folkomröstning om en författningsändring som överförde makten till parlamentet och därmed till premiärministern. Det var också precis det som skedde i april i år.
Manövern föll inte väl ut hos oppositionen som kalllade till protester. De höll i sig och till slut krävde tiotusentals människor Sargsians avgång. Men beslutet kom ändå oväntat – särskilt som Sargsian bara dagar före beskedet vägrade att avgå och i ett möte med oppositionsledaren beskrev situationen som utpressning.
– Han fattade troligtvis inte beslutet själv, utan utsattes för påtryckningar från sitt eget parti. Och det berodde i sin tur säkert på att demonstrationerna nått en sådan nivå att det enda sättet att stoppa dem hade varit med massivt våld, säger journalisten Torgny Hinnemo.