DE­BATT: ”Att pe­ta bort blodsläk­ting­ar ur bil­den vid kon­flik­ter, är det det­ta vi lär bar­nen?”

Göteborgs-Posten - - SIDAN 1 - Jan Arell ma­ke och jour­na­list

Be­atriz Lars­son För­e­ning­en sak­na­de barn­barn

Ing­en re­ge­ring kan svä­ra sig fri från att tu­sen­tals kvin­nor och män be­hand­las som luft och kas­tas ut i eko­no­misk kris ef­ter be­slut från För­säk­rings­kas­san. Nu drab­bas även min fru. Trots en väl­do­ku­men­te­rad sjuk­doms­hi­sto­ria, skri­ver Jan Arell.

Vid 59 års ål­der är min fru utkastad ut sam­häl­let ut­an in­komst. För­säk­rings­kas­san sä­ger nej, A-kas­san sä­ger nej, Ar­bets­för­med­ling­en sä­ger nej.

I SVT:s Agen­da den 15 april in­ter­vju­a­des so­ci­al­mi­nis­ter An­ni­ka Strand­häll (S) om det fak­tum att allt fler sjuk­skriv­na med­bor­ga­re in­te läng­re får er­sätt­ning av För­säk­rings­kas­san, trots att de­ras ar­bets­för­må­ga är helt el­ler del­vis ned­satt.

”Ing­en ska ham­na mel­lan sto­lar­na”, för­säk­ra­de Strand­häll, för sä­ker­hets skull tre gång­er.

Ef­ter nio års sjuk­skriv­ning på grund av ut­matt­nings­syndrom, de­pres­sion och för­slit­nings­ska­dor, vil­ket gör att hon in­te kan skri­va det­ta själv, har min fru Ka­rin ham­nat helt mel­lan sto­lar­na.

För­säk­rings­kas­san har dra­git in hen­nes er­sätt­ning se­dan 1 sep­tem­ber 2017.

Ef­tersom hon är sjuk­skri­ven av lä­ka­re kan hon in­te del­ta i Ar­bets­för­med­ling­ens ak­ti­vi­te­ter, som skul­le be­rät­ti­ga hen­ne till ak­ti­vi­tets­stöd.

Ef­tersom hon in­te har ar­be­tat på så många år är hon in­te hel­ler be­rät­ti­gad till er­sätt­ning från sin a-kas­sa.

Dess­utom vill hen­nes ar­bets­gi­va­re sä­ga upp hen­ne ef­tersom hon har va­rit bor­ta från job­bet så länge.

I dag har sam­häl­let kas­tat ut Ka­rin, en 59-årig jour­na­list.

Se­dan 1 sep­tem­ber 2017 har hon och jag levt helt på mi­na in­koms­ter. De förs­ta må­na­der­na på min a-kas­se­er­sätt­ning och se­dan 1 de­cem­ber på min pen­sion.

Ef­tersom jag har en hyf­sad pen­sion – som två per­so­ner (och en katt) ska le­va på – är det me­nings­löst för hen­ne att ens för­sö­ka vän­da sig till so­ci­al­tjäns­ten. Då mås­te vi först säl­ja vårt hem, kans­ke skil­ja oss.

Bland det mest upp­se­en­de­väc­kan­de i den lång­drag­na pro­cess hon har gått ige­nom är För­säk­rings­kas­sans för­må­ga att ig­no­re­ra fak­ta.

Ett flag­rant ex­em­pel

För att ta det mest flag­ran­ta ex­emp­let:

För tre år se­dan skic­ka­de För­säk­rings­kas­san Ka­rin på en så kal­lad team­me­di­cinsk ut­red­ning (TMU). När en lä­ka­re del­gav oss en munt­lig sam­man­fatt­ning kun­de vi di­rekt kon­sta­te­ra att hon ha­de bli­vit sam­man­blan­dad med nå­gon an­nan. En av vå­ra dött­rar ha­de näm­li­gen bli­vit till­skri­ven en sjuk­dom hon in­te har.

När den skrift­li­ga rap­por­ten se­dan kom vi­sa­de det sig att Ka­rin ha­de bli­vit sam­man­blan­dad med yt­ter­li­ga­re nå­gon an­nan. Den här gång­en ha­de hon fått en lil­le­bror som tog li­vet av sig vid 46 års ål­der. (För tyd­lig­hets skull: Ka­rin har in­te, och har ald­rig haft, nå­gon bror.)

Ka­rin har vid ett oändligt an­tal till­fäl­len på­pe­kat des­sa fel för För­säk­rings­kas­san och har ock­så an­mält den­na TMU till Pa­ti­ent­nämn­den. På vil­ka and­ra punk­ter hand­lar ut­red­ning­en om nå­gon helt an­nan?

Än­då hän­vi­sa­de För­säk­rings­kas­san till den­na ut­red­ning när den i bör­jan av april be­slu­ta­de att in­te ge hen­ne er­sätt­ning. Men i sin kom­mu­ni­ka­tion med Ka­rin in­för hen­nes kom­man­de över­kla­gan­de häv­da­de de, en vec­ka se­na­re, att ut­red­ning­en är för gam­mal för att bry sig om.

De ska kun­na hän­vi­sa till ut­red­ning­en. Hon ska in­te kun­na det.

En tjäns­te­man vid För­säk­rings­kas­san har till och med ringt till Ka­rin två gång­er, för att få hen­ne att gå med på att den på­ståd­de bro­dern som tog li­vet av sig är ett ”skriv­fel”. (Den 1 ju­li ger en ny lag För­säk­rings­kas­san rätt att på egen hand av­gö­ra vad som är ”skriv­fel”.)

Spar­kra­ven sät­ter press

Det­ta är ba­ra ett ex­em­pel på hur myn­dig­he­ter i dag be­hand­lar med­bor­ga­re. Or­sa­ken är na­tur­ligt­vis po­li­tisk. Spar­krav sät­ter press på en­skil­da tjäns­te­män, som tving­as fat­ta be­slut de egent­li­gen in­te vill.

Och in­nan nå­gon gör par­ti­po­li­tik av det­ta: Ing­en re­ge­ring kan svä­ra sig fri från att tu­sen­tals kvin­nor och män be­hand­las som luft och kas­tas ut i eko­no­misk kris. Var­ken ti­di­ga­re, nu­va­ran­de och för­mod­li­gen in­te hel­ler kom­man­de re­ge­ring­ar.

”Ing­en ska ham­na mel­lan sto­lar­na”, sä­ger de. Me­dan sto­lar­na i all tyst­het har skic­kats till en flistugg.

Bland det mest upp­se­en­de­väc­kan­de i den lång­drag­na pro­cess hon har gått ige­nom är För­säk­rings­kas­sans för­må­ga att ig­no­re­ra fak­ta Ut­för­säk­ring­ar­na. Allt fler sjuk­skriv­na med­bor­ga­re får in­te läng­re er­sätt­ning av För­säk­rings­kas­san, trots att de­ras ar­bets­för­må­ga är helt el­ler del­vis ned­satt.

Ar­kiv­bild: SÖ­REN HÅKANLIND

UTKASTAD. Ef­ter nio års sjuk­skriv­ning på grund av ut­matt­nings­syndrom, de­pres­sion och för­slit­nings­ska­dor har min fru Ka­rin ham­nat helt mel­lan sto­lar­na, skri­ver Jan Arell.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.