Sug­gestivt med Pho­e­nix

FILM: Jo­aquin Pho­e­nix im­po­ne­rar i den sug­ges­ti­va thril­lern You were ne­ver really here.

Göteborgs-Posten - - SIDAN 1 - YOU WERE NE­VER REALLY HERE MA­RIA DOMELLÖF-WIK

Re­gi: Lyn­ne Ram­say

Med: Jo­aquin Pho­e­nix, Ju­dith Ro­berts. Eka­te­ri­na Sam­so­nov, John Do­man mfl Stor­bri­tan­ni­en, Frank­ri­ke, USA (89 min) You were ne­ver really here är en vi­su­ell och sug­gestiv tolk­ning av Jo­nat­han Ames obe­hag­li­ga thril­ler med sam­ma namn. I bildru­ta ef­ter bildru­ta, ibland bå­de flac­kigt och frag­men­ta­riskt, be­ly­ser fil­men en med­ve­ten från­va­ro. Den du som of­fer gär­na tar till som nöd­värn för att ut­här­da vål­det me­dan det på­går. RE­DAN IN­LED­NINGS­VIS får vi glim­tar ur Jo­es barn­dom präg­lad av be­straff­ning, bru­tal di­sci­plin­fost­ran och för­ned­ring: Jo­es far ut­sät- ter ho­nom och mam­man för sys­te­ma­tiskt våld i hem­met. So­nen ska här­das. Han ska stå rak i ryg­gen. För­tränga var­je käns­la.

Barn­do­men ska­par den är­ra­de, vålds­be­näg­ne man vi se­na­re föl­jer på upp­drag i New York. För att för­sör­ja sig ar­be­tar han, för­står vi ef­ter ett tag, med att rö­ja pe­do­fi­ler och hal­lic­kar ur vägen och räd­da flic­kor som kid­nap­pats och tving­ats in i pro­sti­tu­tion. Hans nya upp­drag blir att le­ta re­da på en kor­rupt se­na­tors min­derå­ri­ga dot­ter som hålls in­stängd i en bor­dell på Man­hat­tan. DET SOM BÖR­JAR blo­digt och slaf­sigt ac­ce­le­re­rar snart i en Pus­her-ak­tig nedåt­gå­en­de spi­ral för Joe. Den skick­ligt kom­po­ne­ra­de, rast­lö­sa och svår­smäl­ta fil­men för­lo­rar sig gär­na i de­tal­jer: Sil­vertejp. Ham­ma­re. Yxa. Tång (att dra ut tan­den med om du, som Joe, blir skju­ten i an­sik­tet). MEL­LAN UPP­DRA­GEN går Joe på bad­hu­set för att tvät­ta bort smut­sen, i en dif­fus läng­tan ef­ter kat­har­sis – re­ning. Läng­tans­fullt står han an­nars och stir­rar vid järn­vägs­spår och väg­bro­ar, i vän­tan på att vå­ga språng­et. Mäng­den ac­ku­mu­le­rat våld gör ho­nom ut­mat­tad. Mel­lan var­ven iso­le­rar han sig hem­ma hos sin skö­ra, smått se­ni­la mam­ma. Skö­ter om hen­ne, mjuk­nar i ögon­blic­ket, vi­sar om­sorg och sjung­er schla­ger. Trös­tar hen­ne när hon sett Psycho på tv, och bli­vit rädd, trots att hans egen ljus­skyg­ga verk­sam­het, trig­gad av re­van­schism, fram­står som li­ka skräc­kin­ja­gan­de.

Han är Tony Sopra­no ur HBO:s ban­bry­tan­de tv-se­rie och Tra­vis ur Taxi dri­ver, Ro­bert De Ni­ros oför­glöm­li­ge roll­fi­gur, i ett – fast mer trött i sin­net och snudd på out­härd­ligt av­trub­bad. LYN­NE RAMSAYS be­rät­tel­se i New York-mil­jö på­min­ner en del ock­så om Ale­jandro G. Iñár­ri­tus drama Bi­u­ti­ful från 2010 där Ja­vi­er Bar­dem, som en­sam­stå­en­de två­barns­pap­pa, för­sö­ker ma­nö­vre­ra sitt ka­o­tis­ka liv i Bar­ce­lo­nas und­re värld.

Skots­ka re­gis­sö­ren Lyn­ne Ramsays har ba­ra gjort en hand­full fil­mer se­dan lång­films­de­bu­ten Rått­fång­a­ren för snart tju­go år se­dan. De be­rät­tel­ser hon spar­sma­kat kon­cen­tre­rat sig på har al­la va­rit uni­ka: bild­driv­na, in­ten­si­va och mot­sat­sen till in­smick­ran­de.

Hon vet ex­akt vil­ka ut­tryck hon vill få fram, och får med sig skå­de­spe­lar­na som – likt Jo­aquin Pho­e­nix här – pre­ste­rar sitt yt­ters­ta. Orubb­ligt står hon på de ut­sat­ta bar­nens si­da och un­der­sö­ker sam­ti­dens vålds­be­nä­gen­het och onds­ka.

Han är Tony Sopra­no och Tra­vis ur Taxi dri­ver i ett – fast mer trött i sin­net och snudd på out­härd­ligt av­trub­bad

Tit­ta ock­så på: Vi mås­te pra­ta om Ke­vin (Lyn­ne Ram­say, 2011) Pus­her (Ni­co­las Win­ding Re­fn, 1996)

Ha­na-Bi (Ta­keshi Ki­ta­no, 1997)

Bild: STUDIO CANAL

ATT VA­RA UT­OM SIG. Joe (Jo­aquin Pho­e­nix) kän­ner igen sig i den ner­dro­ga­de och av­stäng­da se­na­tors­dot­tern Ni­na (Eka­te­ri­na Sam­so­nov).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.