AGNES ARPI:
Hamburgare med pommes kan utföras på många olika sätt och Holy Cow placerar sig stabilt i mittfåran.
Helgen ska just till att börja och solen skiner. Lite ovana vid ljuset vågar sig människorna ut från sina vinteriden, obeslutsamma inför vilken klädsel som lämpar sig i det lynniga aprilvädret. Är det barbent? Vinterjacka? Shorts men mössa? Det är den tiden på året då uteserveringarna börjar återbefolkas, genom en rejäl dos god vilja och gott humör. När hamburgerrestaurangen Holy Cow på Södra Vägen, som har uteservering, ska öppna för dagen på fredagseftermiddagen är vi ett gäng som hänger på låset.
DET ÄR EN uppenbart uppskattad restaurang, som håller fortet bland alla de hamburgerrestauranger som etablerade sig för några år sedan. Mer än en dagslända. Vi får ha vårt bord i nittio minuter, och när vi hastat i oss den sista drickan en och en halv timme efter öppning är det i princip fullt i lokalen, där koskinn och vedträn utgör inredning.
På menyn står burgare i entydigt fokus, även om det på huvudrättssidan finns en sallad, pulled porknachos och en korv att välja bland.
Att dela mat är överskattat, är vår tråkiga och otidsenliga åsikt, men vi inleder ändå måltiden med en bricka blandade förrätter under namnet ”Sharing is caring”. Friterat framför allt, med enkla lockelser i form av salt och fett. Bland lökringar, kycklingtaquitos och nachos är det den friterade halloumin med granatäppelkärnor som står för finessen.
SJÄLVA HAMBURGARNA, kvällens mittpunkt, har fler kvaliteter.
Vi blir positivt överraskade av att köttet är så väldigt saftigt trots att det är genomstekt, och av att det inte blir för mycket av det goda trots den rejält tilltagna burgaren. Köttet har en självklar centrumplats, där pålägg och bröd utan tvekan håller måttet men blir mindre viktiga inslag. Det gillas, eftersom det tyvärr ofta är köttet som behöver stödkryckor.
Både ”Drunken cow”, med bourbondressing, inlagd rödlök och ost, och ännu mer ”Fancy cow”, med tryffelmajonnäs och champinjoner, får med beröm godkänt. Sötpotatis-pommes fritesen är härligt nyvarma men smakar för lite, till och med när de doppas i aioli och barbecue-vitlöks-majonnäs.
TILLBEHÖRSVALEN ÄR ÖVER huvud taget inte särskilt upphetsande, och för att det ska funka hela vägen på ett sådant här ställe behöver sidobeställningarna bli mer än extra bukfylla. En sallad vid sidan av ska kunna vara en rätt i sig.
Nu finns det inte särskilt mycket på Holy Cows meny som förvånar eller gör oss nyfikna.
Hamburgare med pommes kan utföras på många olika sätt och Holy Cow placerar sig stabilt i mittfåran.
Bättre än majoriteten av ställen som serverar burgare i den här staden, men når inte upp till toppskiktet av restauranger som ploppade upp under den där febriga eran då hamburgaren skulle nylanseras och förfinas på västkusten.