Dråpligt och deppigt om heterosexuell kärlek
Maria Maunsbach tecknar i sin debutroman en positiv bild av kvinnlig sexualitet men är mer pessimistisk om den jämlika heterosexuella kärlekens förutsättningar. Maria Ramnehill läser en roman om ojämlik kärlek där männen behöver frigöras. ROMAN MARIA MAUNSBACH Bara ha roligt Brombergs Bokförlag Lydia är en tjugofemårig Malmöbo som har tröttnat på killar som bara vill ha roligt. Hon längtar efter den ömsesidiga och jämställda kärleken och när hon träffar tio år äldre Johannes börjar hon hoppas, trots att deras skilda sätt att göra relationer snart blir ett problem. Lydia anpassar sig mer och mer, försöker förutse vad Johannes tänker tills hon får svårt att veta vad hon själv vill. Allt sker på hans villkor – i kontrast till Lydias relation till vännerna. När Lydia ligger utslagen i magsjuka och både hon och lägenheten stinker av kräks, funderar Johannes mest på när han kan få komma dit och knulla. Istället kommer Filippa dit med en matkasse fylld med all den omtanke och blåbärssoppa som Lydia behöver. DET FYSISKA OCH kroppsliga är konkret och närvarande och en av romanens styrkor. Magsjuka, snor och könsorgan skildras med samma blick och näsa. Kropparna har tyngd och närvaro, doften av kräks och kön sprider sig mellan sidorna, äckel blandas med kärlek. De många sexscenerna skildras med samma konkreta blick.
I Bara ha roligt är sexet ibland dåligt, ibland helt okej och det enda som håller ihop relationen. Det är uppfriskande att läsa en roman där sexualiteten är en positiv kraft, till skillnad från den destruktiva sexualitet som flera unga kvinnliga debutanter skildrat det senaste året. För Lydia är det männen som behöver frigöra sig, inte kvinnorna. Som i relationen, så också i sexet: Johannes vill leda och ha kontroll, men det är Lydia som får allt att fungera. Han behöver en emotionell frigörelse, lika mycket som en sexuell.
Det fysiska och kroppsliga är konkret och närvarande och en av romanens styrkor
IBLAND KAN MAUNSBACH bli lite väl redovisande och förklarar undertext i onödan, men som helhet är Bara ha roligt är en träffande och ibland lätt dråplig skildring av hur bristande kommunikation gör att man bråkar med könsroller och projektioner snarare än varandra. Det är en deprimerande skildring av heterosexualitetens villkor som är väl värd att läsa.