Fullt hus på poesifestival
LYRIK I Iran censurerades hennes två senaste diktsamlingar. Granaz Moussavi flyttade därför till Kabul där hon fick sin poesi utgiven. Nu gästar hon Göteborg under festivalen Merci poesi. – Misstänksamheten är stor. Missförstånden allt för många, suckar poeten och filmregissören Granaz Moussavi.
Hon upplever att klimatet blivit mindre tillåtande de senaste åren i hemlandet Iran, där hennes två senaste diktsamlingar censurerats.
– Jag fick avslag direkt, utan att ens få veta varför eller få en chans att ändra något. Och då ska du veta att det rör sig om kärleksdikter, inte några dikter med inslag av samhällskritik. UNDER 1990-TALET NÅDDE Granaz Moussavi stor framgång med sina avantgardistiska dikter. Långfilmsdebuten My Teheran for sale prisades och visades på filmfestivaler världen över, men i Iran totalförbjöds den. När filmkopior ändå dök upp på svarta marknaden i Teheran greps huvudrollsinnehaverskan Marzieh Vafamehr och dömdes till fängelse i ett år – en dom som efter internationella påtryckningar mildrades till tre månader.
– Nu tror jag att de styrande, bara de ser mitt namn, vill statuera exempel genom att censurera min poesi. Misstron är särskilt stor mot oss konstnärer som lever och verkar utanför Iran. Regimen vill förvägra oss vår konstnärliga frihet, MOHAMMAD SHARIF SAIIDI säger Granaz Moussavi. Nu har hon flyttat till Kabul, som hon upplever som en betydligt friare plats än Teheran för poeter.
– Det finns så otroligt mycket fin samtida afghansk poesi som jag tycker förtjänar att bli introducerad i övriga världen, säger Granaz Moussavi.
På söndagen kommer hon därför att läsa dikter av tre afghanska favoriter: Yasin Negah, Mojib Mehdad och Mostafa Hazareh.
– Om jag lyckas med mina två mål under den här festivalen: att få min egen censurerade poesi översatt till svenska, och kan väcka intresse för dessa poeter från Afghanistan så blir jag en lycklig kvinna! säger Granaz Moussavi.
Vi ses strax innan hennes framträdande på Göteborgs stadsbibliotek under festivalen Merci Poesi dit hon blivit inbjuden för att läsa sin poesi. Senast hon var här var för tio år sedan. BREDVID HENNE STÅR poeten Mohammad Sharif Saiidi från Afghanistan, som efter en tid i Pakistan och Iran nu bor i Uppsala. Han har publicerat sammanlagt 15 diktsamlingar i de länder där han bott.
– I dag tänker jag läsa lite kortare haikudikter på persiska och svenska.
Göteborgs internationella poesifestival har han besökt flera gånger, och tycker om att återvända till.
– Det är så fint att höra olika röster från världen, och få nya perspektiv på poesin. Festivalen är också väldigt bra arrangerad, med musik och med översättningar från originalspråken på bildskärm. FÖRST UT i går, efter den persiska musikgruppen Bidad, var poeten och trädgårdsmästaren Signe N Hammar, som läste stämningsfulla verk ur sin andra diktsamling Om vi. Efter debuten med Bladtätnad, en text som närmast saknade subjekt, började hon fundera över ett citat av Andrzej Tichy: ”Man måste kunna säga vi för att kunna säga jag”.
– Ordet ”vi” kan verka så lätt men kan samtidigt fungera högst exkluderande och våldsamt. Jag ville behandla den erfarenheten och låta viet vara något mer expansivt, säger hon.
Göteborgs internationella poesifestival arrangeras för trettonde gången Den fortsätter i dag med bland annat Zelal Bal, Anna Maris och Magnus William-Olsson.
– Först höll vi till på Blå stället i Angered, men nu har vi flyttat in till stan och programmet har vuxit, berättar grundaren Ali Naderi.
”Det är så fint att höra olika röster från världen och få nya perspektiv”