Det går åt rätt håll – men inte för alla

Samtidigt som det går väldigt bra för Sverige och tilltron till demokratin är stor finns det en ganska stor minoritet som riskerar att hamna i permanent utanförskap och är fruktansvärt missnöjda. Den tudelningen måste tas på allvar. Svenskarna blir allt mer nöjda med ekonomin och demokratin i Sverige. Tror ni inte på mig? Okej, vi tar det en gång till: Svenskarna blir allt mer nöjda med ekonomin och demokratin i Sverige.

Tendensen är dessutom tydlig. Det visar den senaste undersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Fler anser att utvecklingen i landet går åt rätt håll. Fler har förtroende för hur demokratin fungerar, och på samma sätt ökar förtroendet för samhällsinstitutioner som polisen, vården, försvaret och politikerna. Jo, till och med för politikerna, även om det utgår från en lägre nivå än de andra. DET ÄR INTE riktigt den bilden man får i den allmänna debatten. Där framstår det tvärtom ofta som att hela landet är i uppror. Att missnöjet ökar. Men så är det alltså inte.

På ett plan handlar den här nya trenden förstås om något så enkelt som att det går bra för Sverige. Sedan några år har vi den högsta tillväxten sedan 60-talet. Sysselsättningen är på rekordnivåer. De allra flesta i landet får det hela tiden lite bättre, även om ojämlikheten också ökar eftersom de rikaste drar ifrån oss andra.

FÖRRA ÅRET VISADE en undersökning vid Ersta Sköndal högskola på liknande positiva siffror. Fler känner tillit till sina medmänniskor och till samhället som helhet. Misstron ökar inte, även om vet verkar så i den allmänna debatten.

Så vad beror den här skillnaden mellan den problemfixerade samhällsdebatten och den allt mer positiva allmänheten på? Det paradoxala är att båda sakerna stämmer. Undersökningarna om vår känsla av tillit visar att en stor minoritet i samhället känner minskad tillit, samtidigt som de flesta tycker att den ökar.

På samma sätt anser 14 procent av befolkningen att landets ekonomi gått sämre de senaste åren. Och även om 76 procent är nöjda med demokratin återstår 24 procent som alltså inte är det.

DET HÄR SPEGLAR den nya tudelningen i samhället. Sverige dras isär och riskerar att slitas sönder. De som är missnöjda är fruktansvärt missnöjda. De som halkar efter i den ekonomiska utvecklingen hamnar ofta i permanent utanförskap.

Det är förstås omöjligt att inte glädjas åt att det går bra för Sverige. Alternativet vore miljoner gånger sämre. Men när de nya undersökningarna visar att pilarna går åt rätt håll är det också en poäng att tänka på sammanhållningen. Att inte låta grupper och individer bli förlorare. Den ambitionen. Jag tror det kallas för jämlikhet.

De som inte litar på samhällets institutioner blir allt mer misstänksamma. Och så växer extremismen.