RÖRIGT MED ASYLPOLITIKEN
Fallet Akilov ger en inblick i hur rörigt det är med migrationsoch asylpolitiken i Sverige. Den är varken särskilt rättsäker eller ordnad.
Terroristen Rahmat Akilov borde inte ha befunnit sig i Sverige. I juni 2016 fick han avslag på sin asylansökan och skulle därför utvisas. Efter överklagan fick han definitivt avslag i september samma år och i slutet av februari 2017 blir han efterlyst efter att ha avvikit. Ungefär en och en halv månad senare kapade han en lastbil med vilken han dödade fem människor och skadade desto fler på Drottninggatan i Stockholm.
Huruvida dådet hade kunnat förhindras är en relevant fråga. Det första – men inte sista – misstaget begicks redan i november 2014 när Akilov sökte asyl i Sverige. Han hade ett polskt visum och därför borde hans ansökan aldrig ha utretts av Migrationsverket utan borde i stället ha prövats i Polen i enlighet med Dublinförordningen (SvD 9/2).
Förra veckan avslöjade SVT:s Uppdrag Granskning flera misstag som begicks när uzbeken Akilov skulle utvisas. I handlingarna som lämnades över till gränspolisen stod det inte att namnet på mannen som avvikit var Rahmat Akilov – utan Rahmatjon Kurbonov, som är namnet på en känd uzbekisk artist (SVT 25/4).
Akilov hade använt sig av artistens namn när han flera år tidigare sökt asyl i Sverige. Inte bara namnet i dokumentet var fel, utan även utvisningslandet. I stället för Uzbekistan stod det att Akilov skulle utvisas till Iran. Patrik Engström på gränspolisen hävdar dock att den felaktiga uppgiften om namnet inte har påverkat möjligheten att eftersöka Akilov. UPPDRAG GRANSKNINGS kartläggning visar även att Akilov inte levde gömd, trots att han var efterlyst. Arbetsgivaren visste var han bodde, hans juridiska ombud visste var han befann sig och han fortsatte använda samma telefonnummer som tidigare. Det borde således inte ha varit allt för svårt för polisen att hitta honom och verkställa utvisningen.
Någon särskild insats för att hitta Akilov gjordes emellertid inte: ”Den normala handläggningen för ett ärende som kommer in från Migrationsverket när personen är avviken det är att vi ankomstregistrerar ärendet och lägger in en efterlysning. Det är ungefär det vi mäktar med” säger Engström till SVT.
Gränspolisen har många liknande
Det första, men inte sista, misstaget begicks redan i november 2014 när Rahmat Akilov sökte asyl i Sverige.
fall att hantera. I slutet av 2016 var drygt 12 600 personer är efterlysta efter att ha avvikit och siffran väntas öka markant de kommande åren. Migrationsverket bedömde förra året att myndigheten kommer lämna över ytterligare 51 000 nya fall till polisen mellan 2017 och 2021. ATT MAN INTE lyckas verkställa utvisningen av Akilov trots att han levde öppet i samhället är givetvis ett misslyckande. Likaså att Migrationsverket överhuvudtaget prövade hans asylansökan. Myndigheternas rutiner kan och bör kritiseras, men man får inte glömma bort att det framförallt är den förda politiken som har gjort att vi hamnat i den här situationen. MAN HAR BEDRIVIT en ansvarslös migrationspolitik. I stället för att upprätta en lista på säkra länder prövar man asylsökningar från personer som uppenbart saknar skyddsbehov. Utvisningar sker inte tillräckligt snabbt och människor som fått avslag hinner avvika. Man har gett dem rättigheter till vård, på vissa håll mer omfattande sådan än vad lagen kräver, och skola. I flera kommuner beviljas dessa personer försörjningsstöd trots att de inte har rätt att vistas i landet. Detta underlättar för dessa personer att leva gömda i fyra år, vilket är preskriptionstiden. Sedan kan de söka asyl igen.
Fallet Akilov ger en inblick i hur rörigt det är med migrations- och asylpolitiken i Sverige. Den är varken särskilt rättssäker eller ordnad. Kaos tycks vara dess signum. Folk kommer och går utan någon egentlig kontroll värd namnet.