GP tog rygg på Bobbie Friberg da Cruz – levnadskonstnären som vill bli seriös.
Kan Fotbollssveriges mest avslappnade spelare bli en bra tränare? När Gais aldrig hörde av sig tog Bobbie Friberg da Cruz över som tränare i Göteborgsklubben Assyriska BK. GP har följt levnadskonstnären som vill bli seriös.
Bobbie Friberg da Cruz begraver ansiktet i händerna och stannar upp. Han tittar ut över Ruddalens konstgräsplan och verkar inte förstå vad som precis har hänt. Tre sekunder tidigare damp en hörna ned framför honom. Han hade en meter till mållinjen. Bredsideavslutet smet utanför och 0–0-resultatet i seriepremiären av division 2 västra Götaland mellan Assyriska och Vinberg står sig till slutsignalen. Bobbie Friberg da Cruzs tränarkarriär börjar med 90 minuter som mittback och en poäng.
Tre ångande kaffekoppar stora som mjölkkannor står på bordet på ett fik i Frölunda Torg. Det kan behövas värmande drycker en dag som denna. Februari har varit ovanligt kall i Göteborg. Konstgräsplaner har förstörts eller i bästa fall varit istäckta. Träningar och matcher har ställts in. Assyriska BK har inte klarat sig undan. Hemmaplanen på Ruddalen har varit ospelbar under många av de pass Bobbie Friberg da Cruz planerat under sin först månad som tränare.
Med bara en och en halv månad kvar till seriepremiären i division 2 ligger han långt efter planeringen. Ledartrion är i alla fall klar. Ahrun Cicek, som sitter bredvid honom, var själv huvudtränare under hösten. Den här säsongen är tanken att han ska kombinera spel med ansvar som assisterande tränare. Dessutom har Bobbie Tommy Lycén, hans gamla lagkamrat från Gais, till hjälp. När Tommy ansluter till bordet börjar trion diskutera de dåliga planerna.
– Vi är många lag som drabbas. Fortsätter planen skötas såhär så håller den inte mer än två-tre år till, säger Bobbie och skakar på huvudet. Det är lite andra förutsättningar än vad du har haft tidigare?
– Ja, jag är bara glad att vi har konstgräsplaner nu för tiden. De här skitungarna fattar inte hur bra de har det. Jag kommer ihåg när jag blev uppflyttat till A-laget. Man fick skit om man gnällde på gruset. Man fick ha sina knickers och ta glidtacklingarna. ATT HAN SKULLE
sitta i en fåtölj på Frölunda Torg och försöka få ihop spelare till en match i Västra cupen var inte vad Bobbie själv hade trott för ett år sedan. Men som det ofta är i livet ledde en händelse till en annan.
– Så mycket hade han inte att välja på, säger Tommy och ler.
– Lite så var det faktiskt. När jag lämnade Mariehamn så tog jag mitt pick och pack och flyttade hem till min flickvän i Stockholm. Hon var väl inte så nöjd när jag sa att jag skulle ner till Göteborg igen. Man hade alltid någonstans i bakhuvudet att de skulle ringa någon gång … Gais. Men så var inte fallet heller. Så… så jävla stor övertalningsförmåga var det faktiskt inte som behövdes av Assyriska. Jag har alltid haft det här som en dröm. Sedan att jag kom till Mariehamn har jag känt att tränare var något jag verkligen ville bli. Nu får man se om det här är något för en, säger Bobbie. STARTEN KUNDE VARIT
smidigare. Efter att ha gått rakt igenom division fyra och tre och sedan etablerat sig i division 2 spelade Assyriska sin första säsong i klubbens historia i division 1 i fjol. Säsongen slutade i nedflyttning, spelartapp och närmast obefintlig planering inför omstarten i tvåan. Inga spelarkontrakt, inga träningsmatcher, ingen huvudtränare.
– Vi ligger ungefär en månad efter i allt, säger Ahrun.
– Vi är väldigt sällan alla på träningarna. Det är många som jobbar kväll. Men vi har inte några större problem att peta folk om de inte kommer och tränar, säger Bobbie. – Nej, säger Tommy och ler. – Det sitter tre i ledarstaben som är sugna på att spela.
De reser sig upp och drar jackorna runt sig. Bobbie sätter en turkos toppluva över öronen. Det är tio minus utanför när de går ut på parkeringen. Barnstolar fyller baksätet i Ahruns bil som står parkerad utanför. Han väntar sitt tredje barn. Tanken var att engagera sig mindre i klubben nu. Det är därför Bobbie Friberg da Cruz sitter bredvid honom i framsätet. Efter att Ahrun ledde klubben själv under hösten kände han och ledningen att en
ny röst behövdes. Samma säsong skadade Johan Friberg da Cruz, Bobbies lillebror, korsbandet allvarligt under sommaren 2017 och blev sportchef istället för spelare.
I Mariehamn slutade Ålands fotbollsstolthet samtidigt femma i Veikausliiga. Det äldre gardet i klubben, som skrällde stort med att vinna den finska ligan 2016, lämnade efter säsongen.
Bland de som fick gå fanns Bobbie Friberg da Cruz. En tom tränarplats och en lika tom kalender resulterade i ett handslag och ett ettårskontrakt. PÅ VÄGEN TILL
Näset och Assyriskas klubbhus, ett par luggslitna baracker, ringer Bobbies telefon. Kvällens motstånd i Västra cupen, division 7-laget Inter Linné IF, meddelar att de bara har 11 spelare tillgängliga till matchen. Dessutom blir tränaren försenad. Efter en kort diskussion med Bobbie lämnar tränaren walk over.
Framme i klubbens lokaler går Bobbie, Tommy och Ahrun direkt in i ett litet samlingsrum. Ett naket bord omgärdas av två soffor och tre fåtöljer. Bobbie sjunker ner i soffan, kliar sig i det korta håret som plattats till av mössan, och tar en stor tugga av äpplet han håller i och suckar.
– Det är lite unikt ändå att man ringer och lämnar walk over tre och en halv timme innan match. Jag visste väl att någon sån här skit skulle hända. Det är så tröttsamt. Jag var inställd på att spela i dag.
I stället för match väntar ett pass i gymmet. Tränartrion går in på sitt kontor, som i storleksordning mer kan kategoriseras som ett skrymsle. Efter ombytet till träningskläder känner Bobbie över sina byxfickor. – Var fan är min mobil nu då? – Glöm inte nycklarna nu bara Bobbie, svarar Ahrun.
– Just det.
– Du har inget bra minne, säger Ahrun och öppnar dörren ut till vintern utanför byssjan.
– Det har jag aldrig haft. Jag har alltid haft folk som hjälper mig komma ihåg saker. – JAG ÄLSKAR …
eller vänta, det låter konstigt att säga att man älskar en gammal spelare. Så här: jag älskar mina barn och mina hundar. Men Bobbie kommer bra nära. En sann levnadskonstnär.
Orden är förbundskapten Janne Anderssons från ett reportage i magasinet Offside och de säger något om hur Bobbie framställts av andra under spelarkarriären. Han sade det bra själv när han några dagar för julafton pratade om det nya tränarjobbet i Assyriska.
– Jag har alltid varit den goa gubben i omklädningsrummet. Jag har skämtat och hållit igång stämning. Det får jag slopa helt nu. Jag kan inte vara en pajas det första jag gör. Den omställningen blir nog tuffast, säger han.
Bobbie Friberg da Cruz har alltid varit den avslappnade fotbolls-