Macrons första år vid makten
FRANKRIKE: Han dök upp från ingenstans, men lyckades knipa presidentposten. Ett år har gått sedan Emmanuel Macron valdes till Frankrikes yngsta president. Är smekmånaden med väljarna över? Och vad handlar hans nära vänskap med Trump om? Här reder GP:s Eu
VÄRLDEN: Ett år har gått sedan Emmanuel Macron valdes till Frankrikes yngsta president. GP:s Europakorrespondent Hanna Rydén reder ut de fem viktigaste punkterna från presidentens första tid.
1 HISTORISK SEGER I FRANSKT ÖDESVAL
Den 7 maj ställdes de franska väljarna inför ett ödesval. Presidentkandidaterna de hade att välja på hade helt olika visioner om Frankrikes framtid. På ena sidan stod den socialliberale EU-vännen Emmanuel Macron och på andra sida den högerpopulistiska EU-motståndaren Marine Le Pen. Macron vann en klar seger efter en rekordsnabb politisk karriär. Han fick 66,1 procent med sin politiska rörelse En Marche (På väg) som han hade grundat ett år tidigare. Rörelsen ombildades senare till partiet la République en marche. Segern var historisk på många sätt. Visst satt den före detta bankiren Macron som ekonomiminister under François Hollandes regering, men jämfört med sina föregångare var han en novis på den politiska arenan och hade aldrig tidigare kandiderat politiskt i något val. Med sina 39 år blev han också landets yngsta president.
Presidentsegern ritade även om det politiska landskapet i Frankrike. Sedan den femte republikens födelse har det politiska livet byggts runt de konservativa Republikanerna och Socialistpartiet.
Aldrig förr har de fått så liten andel av rösterna som i förra årets val.
Månaden efter presidentvalet kopplade Macron ett hårdare grepp om makten när han vann parlamentsvalen.
I allians med centerpartiet Mouvement Démocrate (MoDem) fick han egen majoritet i nationalförsamlingen och gavs grönt ljus att börja driva igenom sina utlovade reformer. Fler kvinnor än någonsin valdes in i parlamentet. För Macron har det varit viktigt att försöka förnya den politiska klassen som i Frankrike länge dominerats av karriärpolitiker.
Därför hade hälften av kandidaterna aldrig tidigare varit politiker, däribland tjurfäktaren Marie Sara och matematikern Cédric Villani. 2 POPULÄR UTOMLANDS – MISSNÖJE HEMMA
En högre tillväxt, något lägre arbetslöshet och internationella hyllningar hjälper inte. Emmanuel Macrons popularitetssiffror dalar. I en ny mätning från opinionsföretaget BVA får Macron bara stöd av 40 procent av fransmännen – hans lägsta siffra någonsin i en sådan undersökning.
Precis efter att han valts till president såg det annorlunda ut. Han verkade ha en magisk smekmånad med väljarna, och Frankrike drabbades av Macronhysteri. Han lyckades sopa undan fördomar om att han var för ung, oerfaren och mjäkig för att leda landet genom att visa upp en presidentstil med naturlig pondus. Snart trädde han in på den internationella scenen och fick en rivstart som för tankarna på Nicolas Sarkozys första tid vid makten. KANSKE ÄR DE dalande popularitetssiffrorna egentligen inte så förvånande. I den första omgången i presidentvalet fick Macron bara 24 procent av rösterna. I den slutliga omgången var det 66 procent som valde honom, men en betydande andel röstade i själva verket mot hans motståndare – Marine Le Pen. En stor motgång för Macron var förra sommarens korruptionsskandaler hos allianspartnern MoDem. Bland andra försvarsminister Sylvie Goulard och justitieminister François Bayrou avgick efter misstankar om fusk av allmänna medel. Och det var just vikten av att bekämpa maktmissbruk och korruption som Macron upprepade under sin presidentvalskampanj.
Andra förklaringar till den sviktande opinionen är att regeringen har påbörjat många av de omdiskuterade reformerna inom arbetsmarknad, utbildning och migration. Det har lett till omfattande strejker och protester runt om i landet. Bland annat strejkar anställda på SNCF i protest mot regeringens planer på att omstruk-
turera och konkurrensutsätta den skuldtyngda franska järnvägen. Studenter motsätter sig Macrons utbildningspolitik.
3 VILL SKRIVAS IN I HISTORIEN
Den i dag 40-åriga statschefen vill stå i storpolitikens centrum, såväl inom EU som globalt. Emmanuel Macron märker ut sig från tidigare franska presidenter genom att gärna tala engelska i internationella sammanhang.
Det som har väckt mest uppmärksamhet är hans nära relation med den amerikanske presidenten Donald Trump. Nyligen var Macron den första ledaren under Trumps styre som förärats en statsbankett i Vita huset. Den amerikanska presidenten bedyrade deras “väldigt speciella relation” och kallade Macron för perfekt. Förra sommaren bjöds USA:s president in till det franska nationaldagsfirandet med militärparad och pompa och ståt. MACRON FÖRSÖKER STÄNDIGT
övertala Trump att ändra sig när det gäller frågor om Syrien, Parisavtalet om klimatet och kärnenergiavtalet med Iran. Än så länge verkar han inte ha lyckats.
Däremot uppnår Macron någonting annat. Han är mån om att återställa Frankrikes storhet och skriva in sig själv i historien. Hans nära relation med Trump ger honom en skjuts i den riktningen och gör att han höjer sin egen position och makt.
Ett annat tydligt exempel på att Macron vill framstå som en centralfigur i världspolitiken är förra vinterns händelse med den libanesiske premiärministern Saad al-Hariri. Officiella tjänstemän i Libanon hävdade att Hariris avgångstal i saudisk stats-TV hade riggats av saudierna. Macron grep in och såg till att Hariri kom till Paris. Den franska ledaren var snabb med att twittra ut “välkommen” på arabiska och de båda världsledarna visade upp sig inför världspressen. Samtidigt har Macron sett till att behålla sin goda relation med den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman.
Macron vill också reformera EU och strävar efter att framstå som den sammanhållande kraften i ett allt osäkrare Europa. Redan i början av sitt presidentskap såg han till att liera sig och bli vän med Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
4 REKORD I ANTAL REGERINGSFORMER
Som alltid under valkampanjer presenterades många grandiosa löften inför förra vårens presidentval i Frankrike. Emmanuel Macron lovade en rad reformer när det gäller arbetsmarknad, jobb, säkerhet, EU och migration. Överraskande är att han faktiskt har inlett sina utlovade reformer.
I höstas lade han 63 propositioner varav 29 antogs – mer än vad hans föregångare Francoise Hollande fick igenom på fem år. Nu i vår ser det ut som Macron kommer att slå nya rekord i antalet regeringsreformer.
I somras påbörjade Macron arbetet med reformer i arbetslivet. För att få ordning på en sviktande ekonomi sneglar han på Skandinavien och vill ge företagen flexibilitet – att göra det lättare att avskeda – men rejält skydd för den som blir arbetslös. Han vill också minska de offentliga utgifterna och under nästa år utlovas förändringar i det i dag spretiga pensionssystemet. Detta ledde till en våg av demonstrationer som snart ebbade ut.
Protesterna och strejkerna har fått nytt blod under våren. Järnvägsarbetare, flygpersonal, studenter, sjukvårdspersonal och pensionärer demonstrerar mot den franska statschefens marknadsliberala politik och kritiserar honom för att vara “de rikas president”.
DETTA ÄR DEN hittills största utmaningen för Macron under hans första år vid makten. Men det ser inte ut som att han tänker vika sig. Han har en stark majoritet i parlamentet och kan driva igenom järnvägsreformer och andra lagförslag. För tillfället finns det heller ingen politisk opposition att räkna med. Flera undersökningar tyder också på att befolkningen i stort är positiva till Macrons planer.
Något som också hjälper till är att det går bra för fransk ekonomi. Frankrike har passerat Storbritannien som världens femte största ekonomi och budgetunderskottet ligger numera under EU-kravet på tre procent av BNP. Det råder en Macroneffekt som har lett till ökad handel med utländska företag. Dessutom har arbetslösheten inte varit så låg sedan 2009 och tillväxten inte så hög sedan 2011.
Under valrörelsen satte Macron upp ett mål att minska arbetslösheten till 7 procent. Den ligger numera på strax under 9 procent.
Den franska statschefen har även infriat vallöften när det gäller EU. Några exempel är en satsning på nytt skydd mot låglönepress från Östeuropa och ett starkt EU-försvar.
Andra förslag som har drivits igenom på hemmaplan är ett nationellt centrum mot terrorism, som ett komplement till den franska underrättelsetjänsten. Dessutom har det satsas på skolor i särskilt utsatta områden.
5 HUR LÄNGE HÅLLER ENMANSSHOWEN?
Turister chockas ofta av hur många hemlösa och tiggare det finns i Paris. Det uppskattas att minst 3 000 personer lever på gatan i huvudstaden. Förra sommaren lovade Emmanuel Macron att få bukt med detta innan året var slut. Det löftet har han inte kunnat hålla.
Det finns andra förslag som har stött på hård kritik och som kan bli svåra för den franska statschefen att genomföra.
Den ena handlar om att Macron vill ha en generösare asylrätt men minskad invandring. Ett annat förslag är att han vill ge domstolar makten att stänga medier som publicerar falska nyheter vid val.
Men motstånd är inget som skrämmer den unga ledaren. Han beskrivs ha en vilja av stål och med väldigt höga tankar om sig själv. Som han själv har sagt är ambitionen att utöva makten som guden Jupiter.
Presidentstilen gillas inte av alla och kritiseras för att vara för auktoritär. Den tidigare presidenten François Hollande tycker att ledarstilen är något storvulen, skriver han i en nyutkommen bok. Han anser vidare att Macrons politik förstärker ojämlikheten i samhället.
SÅ FRÅGAN ÄR hur länge Emmanuel Macron kan driva Frankrike som en enmansshow? I hans segertal förra våren sa han att han ska göra allt för att fransmännen inte ska rösta högerextremt i nästa presidentsoch parlamentsval 2022. För att infria det löftet krävs att han sätter Frankrike på fötter igen och får folkopinionen med sig.
Det ska inte förringas att nära 11 miljoner väljare röstade på högerpopulistiska Marine Le Pen i andra valomgången i våras. Hennes väljarkår bor främst på landsbygden och i mindre städer och har i regel en lägre utbildningsnivå och lägre månadsinkomst än Macron-väljaren. Om Macron misslyckas är ett troligt scenario att Nationella fronten gör ännu bättre i nästa val.