Forskningen ger annan bild av integrationen

Integration är vår tids hetaste politiska fråga och av debatten att döma växer problemen i rasande fart. Men är det verkligen så? En ny forskarrapport visar att vägen till sysselsättning inte är längre i dag – trots att flyktingarna är fler och jobben ino

gott på bidrag.

Väljarna har tagit till sig budskapet. Invandring/integration hamnade i topp senast SOMinstitutet vid Göteborgs universitet bad folk spontant lista våra viktigaste samhällsproblem. Andra mätningar har gett liknande svar. FORSKARE SOM TITTAT på frågan delar dock inte uppfattningen att Sverige är ett skräckexempel. Eller att utvecklingen går åt fel håll.

Anders Forslund, professor på IFAU, institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, sa nyligen i en GP-intervju att intrycket snarare är att Sverige klarar integrationen bättre än andra länder. Och under torsdagen presenterade ESO, Expertgruppen för stu- dier i offentlig ekonomi, en studie som ger en annan bild än att integrationen tar allt längre tid.

Forskaren Joakim Ruist, verksam vid Handelshögskolan i Göteborg, har tittat på hur lång tid det tagit för flyktinginvandrare i Sverige att etablera sig på arbetsmarknaden från 1980-talet och framåt. DET VISAR SIG att det gick fortare på 1980-talet, vilket inte är särskilt förvånande eftersom det då knappt existerade någon arbetslöshet. Under den ekonomiska krisen på 1990-talet blev det väsentligt svårare, men efter återhämtningen har det sett i stort sett likadant ut. Joakim Ruist konstaterar att det blivit gradvis sämre under de senaste åren, men att skillnaderna är relativt små.

Och när han tittar på ursprungsländer var för sig syns inga skillnader alls. Trots att antalet nyanlända är fler i dag än tidigare och trots att tillverkningsindustrin inte alls slukar lika många medarbetare, så tar det alltså lika lång tid för en person från till exempel Iran att komma in på arbetsmarknaden i dag som det gjort tidigare. ISTÄLLET FÖR INDUSTRIN är det i dag inom omsorgen de flesta hittar arbete – och rapporten visar att ursprungsland och vilken ålder den nyanlände har är viktigare variabler än hur många flyktingar som kommit till landet. Och eftersom mönstret sett likadant ut de senaste 20 åren drar Joakim Ruist slutsatsen att kommande flyktingar kommer anpassa sig ungefär lika snabbt.

Nu är förstås integration mer än bara jobb – och att skynda på integrationen är självfallet under alla omständigheter en lovvärd ambition. Men man kan fundera på om det upphetsade debattklimat som just nu omger frågan verkligen är berättigat.

Det visar sig att det gick fortare på 1980-talet, vilket inte är särskilt förvånande eftersom det då knappt existerade någon arbetslöshet.

■