Läget i Italien ett bekymmer för EU
Italien har kastats in i en politisk kris. Men är det egentligen någon som är förvånad? Här reder GP:s Europakorrespondent ut vad som pågår i Europas fjärde största ekonomi.
”Varför är du så intresserad av det italienska valet? Inget kommer att förändras.”
Så sa den italienske filmregissören Luca Miniero till mig när vi åt lunch i Rom för tre månader sedan i början av mars. Bara dagarna senare skulle italienarna gå till val för att rösta fram sin nya regering. Miniero trodde knappast att resultatet skulle råda bot på landets politiska instabilitet. Italien har haft över 60 regeringar sedan andra världskriget. OCH SÅ RÄTT han hade. Men den nuvarande situationen skrämmer honom. Mest oroas han av den ökade rasismen. I hans relativt nya fiktiva dokumentär Sono Tornato (Jag är tillbaka) skildras hur diktator Benito Mussolini är tillbaka i nutidens Italien. Den innehåller mycket humor, men för många har skrattet fastnat i halsen. Det som har chockat publiken är att filmen inte pratar negativt om Mussolini och flera har kritiserat den för att försköna fascismen. Miniero skakar på huvudet åt kritiken och menar att den är tydligt antifascistisk.
”Italienarna vill inte se att populism och xenofobi är reella problem i vårt land. Jag tror inte att det finns risk för att någon som Mussolini kommer tillbaka, men hans idéer är redan här.” I VALET DEN 4 mars var det just det populistiska Femstjärnerörelsen som blev störst och på andra plats hamnade främlingsfientliga Lega.
Deras lovord om bland annat mer pengar till dem med lägst inkomster och sänkt pensionsåldern gick hem.
Men eftersom inget parti fick egen majoritet krävdes det otaliga veckor av förhandlingar innan en regeringskoalition till slut presenterades. Till mångas förvåning och EU:s fasa bestämde sig Femstjärnornas Luigi di Maio och Legas Matteo Salvini att gå samman. Nervositeten späddes på ytterligare när den euroskeptiska ekonomen och 81-åriga universitetsprofessorn Paolo Savona valdes till finansminister. Han har tidigare talat om att Italien ska lämna euron. DÅ FICK LANDETS president Sergio Mattarella nog. Han tog till det sällsynta draget att använda sin vetorätt mot ministervalet. Det ledde till att den tilltänkte premiärministern Giuseppe Conte drog tillbaka sin kandidatur. I stället gav presidenten ekonomen Carlo Cottarelli i uppdrag att bilda en teknokratisk övergångsregering. Cottarelli, som i många år har jobbat som en av topparna på Internationella valutafonden (IMF), vill att Italien ska ha kvar euron och är känd för att förespråka en stram finanspolitik.
Så har president Sergio Mattarella lyckats stilla turbulensen på finansmarknaden och oron över att Italien ska lämna den gemensamma europeiska valutan? Nej, snarare verkar det som att det går åt motsatt håll.
Både euron – som har varit Italiens officiella valuta i snart 20 år – och aktiebörserna faller. Mycket av marknadens oro beror på Italiens skyhöga statskuld som är den tredje högsta bland världens största ekonomier.
Det politiska instabila läget verkar även ha gynnat Femstjärnerörelsen och Lega som blev rasande över presidentens beslut.
Det som står klart är att situationen skrämmer EU. Om en euroskeptisk regering får makten skulle många se det som ett bakslag för det europeiska samarbetet. Och det är det minsta som EU behöver i dessa brexit-tider.
Jag ringer upp filmregissören Luca Miniero för att se hur han tänker. ”Stackars Italien!”, utbrister han. Mussolini-filmen var hans första och enda politiska komedi. Men om han skulle göra en film om dagens situation, vad skulle den då heta? frågar jag. Svaret kommer direkt: ”Goodbye Europe”.